230 fastighetsägare att sälja till vem han ville, lovplikt vid rivning av hus m.fl. Förfarandet att genom begränsningar av funktioner inom äganderätten minska densamma, vilket varit vanligt förekommande historiskt i Sverige, brukar från borgerligt håll kallas ”smygsocialisering” eller ”spindelvävssocialism”.704 Delrättigheterna i knippet angreps och begränsades på olika sätt istället för hela knippet som sådant. Genom detta förfarande behövde oftast inte någon ersättning utgå till berörda fastighetsägare. De var fortfarande ägare till jorden, även om de inte längre kunde avtala som de ville eller ”bära all frukt” från ägandet. Vissa likehter från tidigare inskränkningar i äganderätten till jord kan skönjas i förfarandet under denna tid. De relativt fria jorddelningsfunktionerna avsöndring och ägostyckning blev med antagande av 1926 års jorddelningslag upphävda. De ersattes istället med det hårda reglerade institutet avstyckning. En nyhet i den nya lagen var att all fastighetsbildning utanför städerna skulle föranledas av en planmässig bedömning i de fall avstyckning skedde i område utan några planmässiga bestämmelser. Regeln om planmässig bedömning återfinns i dag i 3 kap. 3 § fastighetsbildningslagen.705 Sakta minskade jordägarnas rådighet över sin mark allt mer ju längre ”av-libariliseringen” fortgick. Det infördes möjligheter för arrendatorer att inlösa arrendestället genom ensittarlagen, fornminnen blev skyddade och även särskilt viktiga och säregna byggnader skyddades genom lagen om skydd för kulturhistoriska märkliga byggnader m.fl. Fortsättningen av 1900-talet innebar ytterligare förskjutning mellan enskilda och allmänna intressen. Allmänhetens behov av mark, för t.ex. vägar, ledningar och annan infrastruktur, blev högre viktad i jämförelse med den enskildes äganderättsliga anspråk på samma mark. Delar av det knippe rättigheter som äganderätten består av inskränktes från olika håll. Det gav sig uttryck i att allt fler åtgärder en ägare önskade göra blev föremål för offentlig prövning, d.v.s. att det fordrades tillstånd för att genomföra åtgärder. Möjligheterna till att ta mark med stöd av tvångsregler ökades (se avsnittet nedan), vilket var tätt sammankopplat med synen på att offentliga åtaganden skulle lösa utbyggnad av allmän infrastruktur och verksamheter.706 Efter att ha nått sin kulmen vad gäller minskade jorddelningsmöjligheter i början på 1970-talet kom vissa lättnader i början av 1990-talet. Då expropriation i sverige – en historisk exposé 704 Sundell (2007), s. 80-81. 705 Ekbäck (2017), s. 132. 706 Ekbäck (2017), s. 137.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=