bruno debaenst & rawaz shanagar, red. samtycke från båda parter var tillräcklig grund för äktenskapsskillnad. Det fanns även planer på att tillåta äktenskapsskillnad grundad på endast ena makens vilja. Detta ansågs dock inte vara möjligt då äktenskapet sågs som ett kontrakt och att det därmed krävdes en god grund eller ömsesidigt samtycke för att säga upp kontraktet. richard nordqvist, Stockholms universitet, presenterade uppsatsen E. V. Nordlings analys av lösöreköpsförordningen: laghistorien som källa till kunskap om lagstiftarens intentioner. Ett utmärkande drag i nordisk rätt och i synnerhet i den svenska rätten är lagförarbetenas status som rättskälla. Men det är oklart vad detta erkännande bygger på. Den svenska lagstiftningstekniken på civilrättens område har i jämförelse med kontinentaleuropeisk rätt vissa ovanliga drag. Lagtexten är ofta generellt utformad samtidigt som förarbetena ofta är omfattande, vilket gör att det verkar uppenbart att lagtexten är tänkt att tolkas med hjälp av förarbetena. Förarbetena har alltså ett normativt syfte, lagstiftaren förutsätter att domstolarna tolkar lagarna i ljuset av förarbetena. Diskussionen om fördelarna och nackdelarna med denna teknik är framför allt av politisk karaktär. Bristen på rättsvetenskaplig diskussion om varför förarbetena används framstår dock som lite märklig. Utöver den naturliga roll som lagtext, rättspraxis och doktrin har kan man undra om och i så fall på vilket sätt förarbetena bidrar rent rättsvetenskapligt? Nordqvist undersöker den frågan närmare och menar att 1800-talets utveckling av det dialektiska förhållandet mellan lagstiftning och rättsvetenskap är en given utgångspunkt. Ett bra exempel på hur rättsvetenskapen använde lagförarbeten är uppsalaprofessorn Ernst Viktor Nordlings granskning av lösöreköpsförordningarna från 1835 och 1845. Lagstiftaren införde genom förordningarna en praktisk lösning på ett vardagligt problem i det ekonomiska livet: gäldenärer som stod inför utmätnings- eller konkurshot kunde sälja sina varor men behålla dem i sin besittning och senare återköpa samma varor när hotet var över. Med lösöresförordningen infördes ett krav på offentliggörande av försäljningen för att köparen skulle skyddas mot tredjemansanspråk på egendomen. Nordling var starkt kritisk till förfarandet, som han ansåg underminerade traditionsprincipen - att fysisk överföring krävs för sakrättsligt skydd av lös egendom. Nordlings argumentation byggde helt och hållet på laghistoriska studier. Detta är överraskande med tanke på bristen på användbart innehåll i lagförarbetena från 1830och 1840-talen. Trots detta rekonstruerade han lagstiftarens intentioner: regeringens argument för lösningarna i lösöresköpslagen var att nya former 23
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=