214 rade under andra hälften av 1800-talet i Sverige. Kärnan i denna filosofi var just rätts- och statsläran. Man kan tolka närvaron av den här deklarationen som en filosofisk överbyggnad, utan praktiskt värde. Men man kan också tolka det som att Nordling anslöt till en rättslära som kunde användas som grund för en inte bara vetenskaplig utan också en politisk kritik mot lagstiftarens beteende: rättslagen var en lag som implicerade en begränsning för lagstiftarens handlingsfrihet. Om så är fallet kan det bidra till att förklara varför Nordling, efter att ha identifierat ett politiskt syfte i förarbetena, ändå valde att bortse från detta syfte. Det förklarar varför ett uttryck sompolitik inte förekommer i hans framställning. Rättslagen blev ett argument för att bevara systemet. Den blev också ett argument för att hindra lagstiftaren från att företa oönskade ingrepp i systemet. Denna fråga vore värd en egen undersökning. Klart är dock att lagförarbetena här blev en nödvändig kunskapskälla för att förklaralagstiftarens handlande. Om denna förklaring användes för att godkänna eller underkänna åtgärden är irrelevant för frågan om lagförarbetenas principiella betydelse. Nordlings användning av förarbetena var ett symtom på en brytpunkt. Från och med nu måste rättsvetenskapen räkna med att lika mycket som det politiska syftet kunde användas för att underkänna en viss lag, lika mycket kunde det användas för att motivera varför systemet måste ändras på en viss punkt. Nordling erkände därmed indirekt att det under vissa omständigheter blev nödvändigt att godta närvaron av ett politiskt ingrepp i den gällande rätten. Möjligen var det denna upptäckt som låg till grund för Nordlings skarpa kritik. Detta element kunde omöjligen utläsas enbart ur lagtexten. Nordlings framställning kan tolkas som ett tydligt exempel på rättsvetenskapens upptäckt av den politiska lagstiftningsfunktionen under 1800-talet. En av följderna av denna förändring var att lagförarbetena blev ett ofrånkomligt inslag inte bara i lag- och rättstillämpningen, utan även i den rättsvetenskapliga metodiken. En preliminär slutsats är att lagförarbetenas självständiga funktion kommer av dess förmåga att upplysa om lagens politiska ändamål. I så fall visas också indirekt hur en viss historisk förändring kan användas för att fördjupa juristers självförståelse idag. En omdiskuterad fråga idag är lagförarbetenas rättskällestatus. En orsak är sannolikt att det råder oklarhet i grundläggande frågor som t.ex. vad lagförarbetena bidrar med: vilken kunskap hämtas från denna källa, som juristerna finner oumbärlig? Här finns ett forskningsämne som tycks kräva e. v. nordling och lösöreköpsförordningen Sammanfattning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=