richard nordqvist hävda att lagförarbetena inte används som en rättskälla. Men vilket värde hade denna rättskälla? Resultatet av Nordlings analys var ju att LKFborde avskaffas; det politiska syftet var inte ett tillräckligt övertygande för att införa den aktuella åtgärden. Nordlings utgångspunkt var naturligt nog den gällande rätten. Systemet och rättsinstituten hade ett innehåll. För det första hade hypotekarisk pantsättning tidigare tillämpats, men visats oduglig av praktiska skäl. För det andra gällde regeln att äganderätten överfördes vid avtalsslutet. Just den här åtgärden kunde hävdas vara misslyckad i två avseenden: dels var det en återgång till en redan förkastad lösning, dels var införde den ett undantag från en central regel. Därtill kom att LKFinte kunde tillämpas med ett minimum av konsekvens och förutsebarhet utan en drastisk omtolkning av de formella begreppen (”köp” skulle i realiteten betyda något annat). LKF kunde orsaka långsiktig skada för systemet. Det tillhörde givetvis rättsvetenskapens uppgifter att påtala den här typen av brister. Nordling föreslog också hur lagstiftaren istället borde ha gått tillväga. Men samtidigt ligger den tanken nära att Nordling, trots allt, inte tycks ha fäst alltför mycket avseende vid det politiska syfte han hade identifierat: att gynna kreditexpansionen. I fokus stod istället argumentet att införandet av hypotekarisk pantsättning i lös egendom var fel. Nordling såg det som sin uppgift att bevara systemet. Denna uppgift ägde prioritet. Då vägde det mindre tungt att lagstiftaren ansåg den här åtgärden vara nödvändig. Man kan erinra om Nordlings metodologiska utgångspunkt. Han anlade historiska skolans utvecklingsperspektiv på rätten. Senare skulle denna uppfattning utvecklas i ett berömt inledande metodavsnitt till föreläsningar över civilrätten.658 Här uttalades en uppfattning, som kan tolkas som att Nordling var en för denna period typisk övergångsgestalt. Å ena sidan tog Nordling avstånd från naturrättsläran. Rätten måste framträda i positiv rätt för att vara relevant för rättsvetenskapen. De enskilda rättskällorna var skilda uttryck för en och samma drivkraft: det allmänna rättsmedvetandet. Detta medvetande hade en föränderlig natur. Då måste också rätten uppfattas som ett relativt fenomen. Lagstiftningen var denförnämsta formen för rättsmedvetandes framträdande.Å andra sidan gav Nordling uttryck för uppfattningen att den positiva rätten legitimerades av den s.k. rättslagen. Denna rättslag hade istället en ohistorisk natur. Nordling anslöt till boströmianismen, dvs. den praktiska filosofi som domine213 658 E. V. Nordling, Svensk civilrätt. Allmänna delen(föreläsningar 1877-1879), Uppsala 1882, s. 27-31.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=