richard nordqvist Idag får man intrycket att att säkerhetsöverlåtelser under 1800-talet var före sin tid. Då är det inte svårt att förstå Nordling var kritisk. Det förklarar också varför 1830- och 40-talets lagstiftare vidtog en åtgärd där det är oklart exakt vad intentionen var; skyddet för säkerhetsöverlåtelser var en mer eller mindre oplanerad följd mer än ett resultat av en intention. Nordlings tillgripande av laghistorien var dock allt annat än apart. Laghistorien och förarbetena skulle ligga till grund även för senare framställningar. Varje författare såg det som sin uppgift att fastställa vad lagstiftarens intention egentligenhade varit, trots att materialet försvårade uppgiften.654 Relevant i det här sammanhanget är emellertid inte den avgränsade frågan omLKF, utan omNordlings metod, dvs. användningen av laghistorien och förarbetena somuttryck för ett principiellt förhållningssätt. Vittnar det om att förarbetena hade ett värde som rättskälla? Vilken kunskap bidrog de med i så fall? Ett svar på dessa frågor skulle kunna bidra till förståelsen av lagförarbetenas rättskällestatus idag. Vilka drivkrafter under 1860-talet kan förklara Nordlings metod? Klart är att lagförarbeten hade en central roll. Rent kvantitativt hade de en stor betydelse i Nordlings framställning jämfört med doktrinen idag, särskilt civilrätten. Kontrasten är desto större som dessa äldre förarbeten är splittrade, summariska och motsägelsefulla. Frågan om lagstiftarens intention var ett nödvändigt element för Nordling. Om förarbetena gav ett entydigt besked eller inte var oväsentligt. Brister i materialet innebar enbart att arbetet med att konstruera fram intentionen försvårades, men inte att kunskapsbehovet reducerades. Kunskapen om lagstiftarintentionen var ett enhetsskapande element i det som historiska skolan kallade den nödvändigarekonstruktionenav lagstiftarens tanke.655 Vad i detta material hade 211 ningar i säkerhetsöverlåtelsens form, varöver man i tysk litteratur så ofta beklagat sig, hade även vi – på hela det område där objektet för köp är lös sak – fått känna av.”, Karlgren s. 49. 654 Det gällde även författare som intog en principiellt skeptisk hållning mot förarbeten: ”Det torde redan av dessa antydningar framgå, att den subjektiva lagtolkningen har en tämligen begränsad räckvidd [...] Det kunde nu synas, som om förarbetena till LöskF, lätt tillgängliga och utförligt behandlade av flera författare, vore tillräckligt beaktade i diskussionen. Märkligt nog är så icke fallet: det visar sig finnas moment av vikt, som ännu icke blivit uppmärksammade...”, Bergman, Köp och lösöreköp, s. 118. 655 Jurister var förpliktade att ”sich in Gedanken auf den Standpunkt des Gesetzgebers versetzen, und dessen Thätigkeit in sich künstlich wiederholen, also das Gesetz in ihrem Denken von Neuem entstehen lassen. Das ist das Geschäft der Auslegung, die wir daher bestimmen können als die Reconstruction des dem Gesetze inwohnenden Gedankens.”, F. C. von Savigny, System des heutigen römischen Rechts, bd. 1, Berlin 1840, s. 213.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=