bruno debaenst & rawaz shanagar, red. därmed kan anses vara i samklang med den syn på egendomsskydd som ligger inbäddad i den rättsliga djupstrukturen. oskar mossberg, Uppsala universitet, presenterade sin uppsats Tredjemansavtalets tidiga historia – ett traditionskritiskt utkast. Enligt allmänna avtalsrättsliga principer anses parterna i ett avtal enbart kunna binda sig själva till avtalet, och inte någon som står utanför, tredjeman. Mossberg ifrågasätter den principen genom en undersökning av de historiska argument som använts för att rättfärdiga principen. En kritisk läsning av de romerskrättsliga källorna visar att det historiska argumentet är problematiskt. Mossberg skriver även en ”mothistoria”: en möjlig alternativ läsning av källmaterialet, som illustrerar den gängse historians problematiska karaktär genom att visa hur källorna hade kunnat åberopas till stöd för en rakt motsatt regel – enligt vilken tredjemansavtal alltid skulle ha varit giltiga. På ett generellt plan problematiseras därigenom den historiska grund som hela teorin om tredjemanseffekter i svensk avtalsrätt står på. Den 30 juni 1632, under stormaktstiden och då Estland var en del av Sverige, grundade Gustav II Adolf Sveriges andra universitet, Academia Dorpatensis, idag universitet i Tartu. Universitetet inkluderades under Uppsala universitets privilegier. Därför var det särskilt fint att få välkomna två doktorander från Tartu universitet till doktorandkursen i Uppsala. karin visnapuu, universitetet i Tartu, presenterade en uppsats med titeln Land reform as a legal challenge of the rule of law in Republic of Estonia in 1918-1940. I uppsatsen undersöker Visnapuu landreformlagarna mellan åren 1918– 1940. När Estland blev självständigt 1918 kännetecknades landet fortfarande av stora gods som ägdes av adliga feodalherrar som tillhörde den historiska tyska minoritet som kallas balttyskar. De var ättlingar till tyska riddare som koloniserat stora delar av Baltikum under medeltiden. Balttyskarna utgjorde en överklass i förhållande till de baltiska bönderna som arbetade, ofta i livegenskap, på godsen. Att förändra Estland till en modern demokratisk stat krävde alltså genomgripande reformer. Genom landreformen 1919 övertogs alla gods med tillhörande mark av staten. Marken distribuerades om till veteraner från självständighetskriget och till de bönder som arbetat på godsen. Bönderna erbjöds arrenden för att efter fyra år 21 Den 18 september 2019
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=