206 Nordling hade redan klargjort att den enda tydligt uttryckta lagstiftarintentionen var syftet att underlätta för gäldenärer att ställa säkerhet med egna tillgångar. Då blev det förvisso oklart varför lagstiftaren inte hade löpt hela linan ut och infört en hypotekarisk pantsättning. Enligt Nordling hade regeringen sannolikt dragit nytta av riksdagens okunskap. Man insåg inte att löseöreköpen var en ny rättsfigur, eftersom det formellt rörde sig om köp.643 Ett argument för den tolkningen var att först mot slutet av lagstiftningsprocessen ökade kunskapen, vilket kunde utläsas i förarbetena: Den ursprungliga intentionen att motverka skenköp föll bort i Nordlings analys. Han tycks inte ha betraktat den som relevant, trots att en dylik intention faktiskt kom till uttryck. Annars är det svårt att förstå varför edsförfarandet infördes i 1845 års LKF. Denna intention kom också till uttryck regeringens preambel till 1835 års LK. Syftet var e. v. nordling och lösöreköpsförordningen 642 Nordling s. 64f. 643 ”Därigenom kunde de ... lättare nå sitt syftemål, emedan å motsatta sidan icke tydligen insågs, att det som infördes var i verkligheten något nytt. Köp i allmänhet vore ju förut kända avtal och om annat än köp vore, efter vad namnet angåve, nu ej heller frågan!”, Nordling s. 65. 644 ibid 645 Protokoll till 1834-35 års riksdag, EU:s utlåtanden, nr. 24. överläggningen om de särskilda lagarna förekommit, utan dessa giva i rak motsats häremot vid handen, att ifrågavarande föreskrifter angå alls icke köp, utan endast avtal, som egentligen är pantförskrivningar. Granskar man omförmälta yttranden, finner man att å ena sidan yrkats undertryckande av det uppkomna bruket att verkställa lösöreköp, emedan dessa avtal vore, såsom blott föregivna köp, olagliga, och, å den andra, att man skulle bereda en låne-behövande möjlighet att mot säkerhet i tillgångar, som fortfarande förbleve i hans besittning, förskaffa sig det kapital, han kunde behöva....642 [Det är tydligt] att de, som slutligen bestämde utgången av lagstiftningsarbetet, icke hade för avsikt att giva bestämmelser om andra avtal, än de redan på sidan om rätten brukliga lösöreköpen, vilka stodo i detta förhållande till rätten av just den orsak, att de egentligen voro pantförskrivningar, samt att ej heller å det motsatta hållet någon tanke fanns därpå, att lagstiftningen skulle medföra rubbning i den rådande uppfattningen av köpet.644 att söka förebygga sådana svekfulla tillställningar, som, medelst diktade köpeavhandlingar, om gäldenärs lösöreegendom, för att undandraga densamma utmätning, ägt rum645
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=