204 Regeringen hade inte insett de tänkbara följderna av förslaget. För Nordling innebar det i sin tur en medveten lagstiftarintention inte kunde utläsas. 1845 års LKFvar en tacksam kontrast.Nu var frågan omLKFalls skulle behållas, vilket nödvändigtvismedförde en diskussion av effekterna. Högsta domstolens yttrande var inte allmänt tillgängligt, men hade dels refererats i doktrinen, dels upptagits i riksdagstrycket.638 Nordling noterade att det nu fanns en tydligt uttalad medvetenhet om lösöreköpens egentliga funktion.Omman nu valde att behålla åtgärden var det ett indicium på att lagstiftaren valde att legalisera en rättsfigur som från början av 1700-talet hade varit om inte förbjuden så i alla fall oskyddad enligt gällande lag. Vilka belägg fanns?Nordling lyfte fram det faktum att LUnu nämnde begrepp som förknippades med försträckning, men inte hade använts av lagstiftaren dessförinnan: Därför var det förvånande att inte reservanten föreslog att en ny LKF infördes, som i motsats till 1835 års LKF skulle innebära ett öppet tillåtande av hypotekarisk pantsättning: Nu var Nordling, som det visade sig, skarpt kritisk till införandet av hypotekarisk pantsättning överhuvudtaget, och kritiserade därför denna uttalademellanväg som inkonsekvent.Det är dock irrelevant. Relevant är däre. v. nordling och lösöreköpsförordningen 638 Beskrivningen av Nordlings användning av lagförarbeten måste givetvis ta hänsyn till det material som han enligt egen utsago själv hade tillgång till. Han medgav t.ex. att han inte haft tillgång till HD:s yttrande, men hänvisade till en uppsats om lösöreköpen i 1864 års Naumanns Tidskrift, där yttrandet resumerades. 639 Nordling s. 53f. Vid en granskning av utskottets förslag och herr Günthers reservation visar sig, att lagstiftaren numera börjat tydligare inse, att omhandlade lösöreköpen [sic] egentligen innebure förpantningar av lös egendom, och att frågan således anginge, huruvida pantsättning av sådan egendom på annat sätt, än medels egendomens traderande, skulle vara tillåten eller icke. Sålunda förmäler utskottet, att en person genom dessa avhandlingar kommit i tillfälle att bereda siglåneunderstöd, samt reservanten, att den redlige låntagaren blivit satt i stånd att begagna sina tillgångar såsom medel till en eljes saknad kredit.639 Ommed denna insikt även förmåga borde hava förvärvats att med säkrare blick bedöma, vilka utvägar vore de tjänligaste för vinnande av det ena eller andra ändamålet, måste det förefalla underligt, att reservanten, då han ansåg hypotekariska pantsättningar böra tillåtas, icke föredrog att direkt och öppet erkänna dem samt giva dem en deras väsen motsvarande form, utan istället sökte för dem bibehålla en form, vilka de därförut endast genommissbruk av ett för andra ändamål avsett avtal antagit.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=