richard nordqvist Svårigheten låg i att avgöra om köpet var ett omsättningsköp eller en förtäckt hypotekarisk pantsättning. Problemet var dock inte alltför svårhanterligt. Enligt Nordling skulle domaren utgå från vissa typfaktorer och med dessa som grund genomskåda pantsättningarna.634 När klagomål framfördes vid 1828 års riksdag var det tydligen ett tecken på att rättskipningen hade misslyckats. Nordling konstaterade att det fanns två vägar att gå: antingen skärpa reglerna i fråga om domarens verktyg att skilja äkta köp från pantsättning eller ändra lagen i den riktningen att hypotekarisk pantsättning blev tillåtet. Men om lagstiftaren ville ”bryta med äldre sekelgamla förhållanden” krävdes att en sådan ändring skedde ”under full insikt om dess betydelse”.635 Man kunde fråga om lagstiftaren ens hade haft ett medvetet syfte med 1835 års LKF. Enligt Nordling var det oklart. Det var regeringen som hade förordat ett publicitetsförfarande. Då var motiven till förslaget en given utgångspunkt i analysen.636 Här gjorde regeringen ett misstag. Istället för att ta fasta på avsikten i de falska köpen utgick regeringen från transaktionens yttre former. Regeringen borde ha insett att följden av åtgärden skulle bli att hypotekariska pantsättningar legaliserades. Den insikten framgick inte av förarbetena: 203 633 Nordling s. 16. 634 Det gällde faktorer som besittningsläget (om godset fanns kvar hos säljaren var det i sig ett indicium på att köpet inte var ett köp), det proportionella förhållandet mellan godsets värde och pris (priset var i allmänhet mycket lägre än egendomens värde), uttryckliga eller underförstådda villkor om nyttjanderätt och återköp, köpet ingicks mot en redan gällande fordran etc. 635 Nordling s. 29. 636 ”F]röet till de längre fram vidtagna föreskrifter, som utgöra frukten av lagstiftaren på lösöreköpens riktade uppmärksamhet, [är] att söka i vad kongl maj:t därförinnan i sitt svar anfört, genom vilket utsikten öppnades över en ny bana för dessa avhandlingars reglerande.”, s. 37 637 Nordling s. 38. mera vara rättsenligt, som domaren framför allt måste hava akt uppå, att enskilde personer icke under täckmantel avett laga medgivande göra ett annat lagligt stadgande kraftlöst, emedan, om tilltag av dylik art vinna insteg, lagens och hans handhavares anseende i hög grad äventyras.633 ”Ehuru med sådana lagstiftningsgrunder och syftemål de skenköp, som till sitt väsen vore hypotekariska pantsättningar, skulle, efter vad man lätteligen kan inse, vinna legalitet, uttalade likväl kongl. maj:t icke detta uttryckligen, emedan han förmodligen icke hade denna påföljd för sig klar, hvilket ådagalägges därav, att han ifrågasatte de av honom förordade föreskrifters förenande med ständernas förslag, vilket dock vilade på den gamla lagens grund.”637
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=