202 lös egendom hade skyddats under 1600-talet. Lagstiftaren hade stegvis avskaffat denna möjlighet, vilket enligt Nordling berodde på negativa erfarenheter av att låta gäldenären disponera över egendomen; det fanns t.ex. en ständig risk att egendomen förlorade i värde.628 Enligt enKFfrån 1730 gällde att Enbart i näringsrätten fanns ett visst skydd för inteckningar i lös egendom.630 Sedan bestämdes i 1734 års lag att pant i lös egendom var handpant.631 Enligt Nordling hade detta inte haft några negativa följder. Först under 1800-talet började man dock kringgå där här förbudet. Härmed avsåg Nordling sådana köp som i realiteten hade funktionen av säkerhetsöverlåtelser. Vid en utmätning gällde att omtvistad egendom skulle sättas i kvarstad och att egendom hos gäldenären, som tillhörde annan, ej fick utmätas.632 Förtäckta säkerhetsöverlåtelser användes för att ge vissa borgenärer företräde. Enligt Nordling skulle dessa köp ogillas av domaren. Man kunde anta e. v. nordling och lösöreköpsförordningen 628 Romersk rätt hade en sträng vindikationsrätt. Enligt Nordling bidrog det till att hypothecavar mindre problematiskt. Svensk rätt hade en mer begränsad vindikationsrätt, vilket resulterade i att inteckningen”var gällande endast mot gäldenärens övriga fordringsägare och blott i sådant gods, som vid inteckningsrättens realiserande befanns i gäldenärens bo”. Följden var ”stora olägenheter [...] just vad angår förhållandet till de övriga borgenärerna, vilka genom inteckningen funno sig prejudicerade.”, Nordling s. 11. 629KF11 nov. 1730 § 1. 630 Nordling nämner några exempel: Hallordning 17 april 1722; Hallordning och manufakturie-rätt 21 maj 1739, art. 4; Hallordning 2 april 1770, art. 5 §§1-7; KF om förlag vid bergs- och brukshantering 24 feb. 1748, §§ 2.5-9 och 14 etc. 631 Se not 12. 632 UB7 kap. 2 §: ”Nu tvistas om det, som undantagas bör; förvise då konungens befallningshavande saken till domaren, där skäl till jäv är, och sätte emellertid det gods i kvarstad. Samma lag vare, där borgenärer söka företräde var för annan.”; 7 kap. 1 §: ”Finnes i bo, där utmätning ske skall, annars mans gods; det må ej i mät gå.”; HB17 kap. § 2: ”Vad i gäldenärs bo finnes, som hörer annan till, det skall först uttagas etc.” att [domaren] vid den supponerade kollisionen emellan en borgenär, vilken genom lösöreköp förskaffat sig betäckning för sin fordran, och andra borgenärer skulle förklara den upprättade avhandlingen ogiltig på den grund, att hon, ehuru benämnd köpeavhandling, icke ägde de karaktärer, som tillkomma köpet, utan egentligen innebure en hypotekarisk pantsättning av lös egendom, och för den skull vore ett av rätten icke gillat avtal. Ett sådant slut i frågan synes oss så mycket De inteckningar, som härefter ske, skola ingen förmåns-rättighet med sig hafwa, utan allenast i Debitorens fasta egendom, den han wärckeligen äger, när inteckning begäres.629
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=