196 Ingenting indikerar om regeringen ens tog ställning i frågan huruvida köpet skulle betraktas som ett köp eller en förtäckt pantsättning. Det väsentliga var att det rätta ägarförhållandet klargjordes för borgenärerna. Inte heller förklarades hur detta skulle relateras till kravet på tradition för handpant. Det faktum att ”överförandet av äganderätten” relaterades till publicitetskravet måste tolkas som ett uttryck för att man uppfattade detta krav som ett substitut för besittningsövergången. Vid 1834-35 års riksdag framlades ett lagförslag i enlighet med regeringens uppfattning från 1828-1830 års riksdag.604 Ingen ny motivering tillkom.605 Regeringen godkände riksdagens förslag, vilket blev den förstaLKF 9 maj 1835.606 Man valde således en praktisk lösning. Likväl skulle publicitetsförfarandet ha en avskräckande effekt, dvs. åtgärden skulle i första hand klargöra gäldenärens egendomsförhållanden, men den skulle också motverka skenköp. Ursprungligen ingick nämligen momentet att köpet skulle kungöras muntligen inför den lokala menigheten. Nu gavLKFgenast upphov till klagomål. Under 1840 års riksdag föreslogs dess avskaffande. Problemet med skenköp och förtäcka pantsättningar hade enbart förvärrats. LKFhade De flesta motionärer föreslog att LKF skulle upphävas och ersättas med en regel att köp av löst gods var ogiltigt, om inte godset överlämnades. Andra föreslog att parterna skulle förpliktas styrka med ed att köpet var riktigt. En enda motionär föreslog istället en lag som skulle tillåta hypotekarisk pantsättning.608 Samtidigt fanns en reservation med innebörden att klagomålen tycks ha varit betingade av lokala förhållanden; tvärtom hade LKF e. v. nordling och lösöreköpsförordningen 604 Protokollen till 1834-35 års riksdag, LU:s betänkande nr. 53 och 142; EU:s skrivelse nr. 203; K. Maj:ts svar nr. 6, s. 4-5. 605 Skenköpen tog sig t.ex. till uttryck i form av antedaterade köpehandlingar: ”... dels några särdeles olägenheter av antedaterade köpeavhandlingar ej må vara att befara, dels ock den, som innehar lösegendom, vilken han till annan person avyttrat, ej må kunna, genom sådana skenbara tillgångar, bereda sig en credit, som han icke vunnit i händelse borgenären ägt tillfälle att förvissa sig om rätta förhållandet...”, LU:s utlåtande nr. 53, s. 33. 606 Kunglig Förordning 9 maj 1835. 607 Protokollen till 1840-41 års riksdag, LU:s betänkande, nr. 122, s. 1. 608 Motion av J. Johansson, LU:s betänkande, nr. 122, s. 4f. tvärtomberett både en allmännare kännedom om sättet för en svekfull gäldenär att försnilla borgenärers rätt eller gynna en borgenär på de övrigas bekostnad och tillika lättade utvägar att sådant verkställa, så att antalet av dylika diktade eller eljest till borgenärers förfång upprättade köpeavhandlingar i många landsorter mångdubbelt ökats,sedan författningen [lkf] till efterlevnad blev gällande.607
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=