richard nordqvist överlämnades åt regeringen, som dock avgav ett motförslag. Regeringen föreslog att köpare som lämnade kvar godset hos säljaren skulle förpliktas att inom en viss tid anmäla köpet hos domaren eller kunglig befallningshavande. Regeringen godtog alltså problembeskrivningen, men valde en annan lösning. Regeringen valde att inte alls motivera varför. Här fanns emellertid ursprunget till LKF: LU:s förslag var att vidareutveckla gällande exekutionsregler. Regeringen menade dock att LU:s förslag skulle få negativa effekter. Förfarandet skulle ha uppmuntrat borgenärer och gäldenärer att anmäla varandra och sätta godset i kvarstad; knappt ett enda utmätningsförfarande skulle kunna undgå att fördröjas. Risken för missbruk hotade exekutionsförfarandets effektivitet.603 Dessutom lämnade LU:s förslag den viktigaste frågan olöst: Riksdagen i form av LU och regeringen hade två olika utgångspunkter. Riksdagen utgick från att skenköp var otillåtet. Då var det tillräckligt att förbättra själva förfarandet. Regeringen föreslog ett publicitetsförfarande som intesyftade exklusivt till att hindra skenköpen, utan till att införa en mekanism, som inrättade ett sakrättsligt skydd om köpet offentliggjordes. 195 imedlertid thet gods i qwarstad. Samma lag ware, ther borgenärer söka förträde hwar för annan.”LU:s förslag: ”Söker någon tillägna sig gods, som i gäldenärs bo finnes, och menar borgenär, att det honom till förfång sker; bjuder sökanden bevis för sig, och ställer han hos utmätningsmannen borgen för den kostnad och skada, som av hans anspråk komma kan, varde godset satt i kvarstad, intill dess tvisten om äganderätten av domstol prövad blivit [...] Anmäler vid utmätningstillfället gäldenären, att godset hörer annan till, varde det ock med kvarstad belagt: borgenär underrätte härom den uppgivne ägaren, och stämme han, inomden tid ovan sagt är [...] Finnes gäldenär hava svikeligen uppgivit annan såsom ägare till godset, gälde all skada...” 601 1828-30 års riksdag, LU:s betänkanden nr. 1 och 110. 602 1828-30 års riksdag, Kgl. Majt:s skrivelse nr. 95, s. 14. 603 s. 15f. Genom en sådan anmälan, vilken genast borde inprotocolleras, skulle äganderättens genom köpet skedda överflyttning från säljare till köpare bliva allmänt känd, och allt tvivelsmål om rätta förhållandet förekommas.602 det framställda lagförslaget [...] lämnar oavhjälpt den huvudsakligaste ofullständigheten i lagens hittills meddelade stadganden, rörande frågor av denna beskaffanhet, nämligen saknaden av tydlig föreskrift om vilken slags bevisning bör, vid avgörandet av dylika frågor, anses tillfyllestgörande...
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=