194 Fördelen med en långdragen beslutsprocess var å andra sidan att det kunde uppstå ett material. Vad gäller just LKFtillkommer den ostridiga fördelen att LKFreviderades (1835, 1845) innan något som liknade en rättsvetenskaplig analys hann utkomma. Förarbeten uppstod således i två omgångar; diskussonen inför 1845 års revision hade av naturliga skäl en högre grad av precision. LKF inleddes med en rättspolitisk problemformulering Under 1828-1830 års riksdag framfördes förslaget att förbjuda s.k. skenköp, dvs. den alltför vanliga företeelse som innebar att Enligt motionären hade detta ”menliga följder för allmänna och enskilda crediten”. För att motverka oskicket fanns två alternativ: Motionären identifierade således säkerhetsöverlåtelser som ett problem. Eftersomdet hände att gäldenären sålde all sin egendom var det också fråga om hypotekarisk pantsättning. Skuldsatta gäldenärer sålde egendomen, behöll besittningen och erlade hyra under avtalstiden, varpå köpet återgick när skulden var infriad. Motionären syftade väl underförstått på den borgenärsskada som kunde uppstå. Lagutskottet avvisade förslaget, dels eftersom s.k. borgenärssvek redan var otillåtet, dels eftersom det var oförenligt med den äganderättsliga dispositionsfriheten att tvinga köparen att avhämta godset. Motförslaget var en ändring av de utsöknings- och processrättsliga reglerna. Enligt UB7:3 gällde att omtvistad egendom kunde sättas i kvarstad.600 LUville att mer utförliga regler skulle införas.601 Förslaget e. v. nordling och lösöreköpsförordningen 599 Bondeståndets protokoll, 1828-30 RD, motion av Nils Insulin från Sthlms län. 600 17 kap. 2 §HB: ”Vad i gäldenärs bo finnes, som hörer annan till, det skall först uttagas, såsom: inlagsfä; eller det, som satt är under bolag, eller till salu; stulit, rövat, lånt eller lejt gods; pantsatt gods etc.”; 7 kap 1 §UB: ”Finnes i bo, där utmätning ske skall, annan mans gods; det må ej i mät gå...”; § 3: ”Nu twistas om thet, som undantagas bör; förwise tå Konungens Befalningshafwande saken til Domaren, ther skiäl til jäf äro, och sätte gäldenärer, för att undvika skulder af ostridiga och fastställda skulder, företagit sig att, genomdiktade avhandlingar, försälja all sin egendom, därvid de dock förbehålla sig rättighet att, emot viss hyresavgift, egendomen inneha, varefter de väl kvittera köpeskillingen, som sålunda blir oåtkomlig, men däremot av den föregivne köparen till äventyrs undfå en motförbindelse, att köpet efter överstånden fara skall återgå... att antingen all dylik handel må vid ansvar förbjudas, eller ock det stadgande göras, att köparen bör, så framt köpet skall anses lagligt, genast avhämta vad han sig tillhandlat, samt att både köpare och säljare ändock skola vara pliktiga med ed styrka, att köpeavhandlingen är verklig och ej tillkommen, för att uppehålla betalning av godkända fordringar, eller i övrigt att förnärma andras rätt.599
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=