192 ende på hur domstolen bedömer värdet av denna bevisning. Det finns en motsättning mellan det yttre formella moment som lagen skyddar (”köp”) och det reella eller verkliga avtalsförhållande som det sakrättsliga momentet skyddar. I vilken utsträckning kan parterna ens medge att det är fråga omen säkerhetsöverlåtelse (en transaktion som typiskt sett borde skyddas) om denna öppenhet riskerar mynnar ut i att transaktionen underkänns till förmån för tredje man? Problemet blir inte mindre av möjligheten att tvingarna parterna till ett edsförfarande i §4: parterna måste då intyga särskilt att köpet är ett köp.595 Därtill kom att LKFhade en inbyggd begränsning, så till vida att den var tillämplig på utmätning,men inte konkurs. Om man antar att publicitetsförfarandet syftade till att underlätta säkerhetsöverlåtelser skulle alltså borgenären åtnjuta separationsrätt vid specialexekution, men inte vid generalexekution. Nu hindrade inte dessa gränsdragningsproblem att uttrycket lösöreköp tidigt uppfattades som ett skydd för säkerhetsöverlåtelser. Företeelsen kritiserades emellertid. Ett exempel finns i lagberedningens reviderade civilförslag från 1850: Såvitt LKFanvändes i det här syftet kunde det tolkas som att rättsordningen faktiskt skyddade skentransaktioner, vilket måste inverka negativt på rättssäkerheten. På sikt skulle förtroendet för rättsväsendet urholkas. Förklaringen, enligt lagberedningen, var tidens allmänna behov. Det måste finnas en möjlighet för gäldenärer att ställa annan säkerhet än handpant, men det skulle i så fall ske genom införandet av antingen ett pantregister eller en möjlighet till s.k. underpant.597 Kritiken mot lösöreköpen nyanserades med ett erkännande av det underliggande rättspolitiska behovet. e. v. nordling och lösöreköpsförordningen 595 Bestämmelsen torde ha blivit obsolet under 1800-talet. § 4 upphävdes dock först 1970. 596 Motiven till Lagberedningens förslag till Handels-balk och Utsöknings-balk, Stockholm 1850, s. 28f. 597 ibid Tidens allmänna behov av en utväg att giva säkerhet i lös egendom för den, som ej har någon annan att erbjuda, men icke kan undvara egendomens besittning, har här i landet under de sista tjugo åren så påtagligen uppenbarat sin tillvaro, att man, i brist av annan form för underpant, funnit sig föranlåten att tillgripa denminst utbildade av alla former för pantsättning, den så till sägande klumpigaste av alla, den nämligen att förkläda panträtten i ett köp. Det är denna förklädning, som gjort de allmänt överklagade lösöreköpen så förhatliga. Man vet, att de, betraktade såsom köp, vanligtvis innebära en osanning, en falskhet, emedan de i själva verket sällan hava annat ändamål, än att bereda köparen den säkerhet för sin fordran, som han ej på annat sätt kan vinna.596
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=