richard nordqvist problemställningen blir det meningsfullt att lyfta fram det egentliga objektet för den här studien: Ernst Viktor Nordlings sedermera berömda monografi om LKF från 1867. Karlgren har redan sammanfattar problemet. Bakgrunden är själva utformningen av LKF. Lagen är formellt tilllämpligt på köp. Inga andra transaktioner omnämns. Det hypotetiska sakförhållandet är att en köpare har kvarlämnat gods i säljarens vård. Enbart om köparen vidtar ett särskilt publicitetsförfarande enligt §§ 1-2 åtnjuter köparen sakrättsligt skydd mot säljarens borgenärer vid utmätning eller konkurs. Men vad händer när det uppstår en tvist? Vilka transaktioner omfattas av skyddet? Det ligger i sakens natur att tredje man kommer att ifrågasätta giltigheten i transaktionen, om det finns minsta möjlighet att anta att köpet inte är ett vanligt s.k. omsättningsköp. Det finns två möjligheter. Om det kan visas att parterna aldrig haft för avsikt att låta egendomen överföras definitivt kan det hävdas att köpet inte är ett köp, utan ett skenköp. Vad det syftar till är uppenbart. En gäldenär kan inför ett utmätnings- eller konkurshot försälja egendomen, behålla den i sin besittning, och sedan återköpa egendomen när hotet är avvärjt. Underkänner domstolen köpet på den grunden blir också värdet av publicitetsförfarandet meningslöst. Mot det här kan nu säljaren invända att köpet förvisso är ett omsättningsköp, men det är förenat med en återköpsklausul. Till denna klausul hör villkoret att säljaren behåller godset mot ersättning till köparen. Transaktionen är förvisso ett köp, men på sådana villkor att det i realiteten måse uppfattas som en försträckning med realsäkerhet, även om försträckningstagaren behåller besittningen till säkerheten. Då uppstår möjligheten att ifrågasätta inte den obligationsrättsliga, utan den sakrättsliga giltigheten: rättsförhållandet kan uppfattas som en förtäckt pantsättning av lös egendom. Pant av lös egendomenligt svensk rätt är en s.k. handpant: för giltighet krävs att godset traderas.594 Med andra ord: domstolen måste utifrån den bevisning som parterna framlägger bestämma dels att köpet är ett köp, i motsats till skenköp, och dels, för såvitt transaktionen är att bedöma som en säkerhetsöverlåtelse eller hypotekarisk pantsättning, att denna transaktion skyddas av rätten. Man inser lätt att parterna kan drabbas av den oförutsedda följden att transaktionen helt enkelt underkänns, antingen för att köpet bedöms vara ett skenköp eller en förtäckt pantsättning, beroende på dels vilken bevisning som framläggs, dels bero191 594 Fast egendomkunde givetvis intecknas. Beträffande lös egendom gällde reglerna om pant och borgen i kap. 10 HB. Traditionskravet är inte uttrycligen stipulerat, utan framgår av § 1: ”Sätter man pant [...] göre det med tvenne vittnen, eller tage där å handskrift av honom, som panten i händer får.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=