richard nordqvist har) för konstruktionen av gällande rätt. I vilken utsträckning har rättsvetenskapen sökt sig till denna källa i systematiseringen av det rättsliga stoffet? Den juridiska praktiken har en rättsvetenskaplig grund. I frågan om vilken kunskap som är ett nödvändigt element i den gällande rätten är doktrinen en mer tillförlitlig utgångspunkt än den dagliga hanteringen. Det blir svårare att hävda att lagförarbetena skulle vara blott ett hjälpmedel, och inte en rättskälla, om det framgår att rättsvetenskapen under vissa omständigheter har uppfattat den här källan som nödvändig. Förhoppningsvis framgår det ocksåvilket element i det här materialet som har varit nödvändigt. Här finns ett argument för att söka sig tillbaka till 1800-talet, dvs. den period då lagstiftning och rättsväsen befann sig i en formativ period. För det första befann sig det juridiska systemet i en uppbyggnadsperiod. Det system som idag är självklart uppstod under framför allt andra hälften av 1800-talet. För det andra hade lagstiftaren inte utvecklat lagförarbetena till det styrmedel det blev senare; materialet var, med få undantag, en synnerligen heterogen och summarisk dokumentation. Därför är det desto mer upplysande att använda ett exempel i 1800-talsdoktrinen på hur t.ex. en lagstiftningsåtgärd ställde rättsväsendet inför så stora bryderier, att rättsvetenskapen blev tvungen att företa ett aktivt arbete för att överhuvudtaget skapa en hållbar brygga mellan lagstiftning och gällande rätt. Det är i så fall ett bevis för att det inte är materialet i sig, utan ett kunskapsintresse som har styrt arbetet. Då kan det också klart framgå vilket kunskapselement i materialet som har varit oundgängligt. Vilken kunskap är det somenbart lagförarbetena har kunnat upplysa om? Syftet med den här uppsatsen är med hjälp av ett sådant exempel illustrera hur rättshistorien kan bidra till en djupare förståelse av den ständiga växelverkan mellan lagstiftare och jurister. En av demest omdiskuterade rättsfigurerna i svensk civilrätt har varit de så kallade lösöreköpen, som regleras av lösöreköpsförordningen (LKF) från 1835/45.588 Få åtgärder har givit upphov till lika många artiklar och enskilda monografier.589 Idag har LKF två funktioner. Uppfyllandet av det 189 588 LKFutfärdades 9 maj 1835. En reviderad version utfärdades 20 nov. 1845. År 1907 vidgades tillämpningen till att omfatta inte bara utmätningar, utan även konkurser. 589 Exempel: Chr. Naumann, Om s.k. lösöreköp, Naumanns Tidskrift (1864); E. V. Nordling, Om lös-öreköpsförordningen den 20. November 1845, Uppsala 1867, 2:a uppl. 1877; V. Lunds2. Lösöreköpsförordningen: omsättningsköp, säkerhetsöverlåtelse eller förtäckt pant?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=