18 ivar lavett, Stockholms universitet, avslutade dagen med en presentation av en del av avhandlingsprojektet Från vettet genom tiderna – en översikt över avvitas ställning i svensk straffrätt. Avvita betyder ”från vettet, dåraktig, svagsint”, det handlar alltså om tillräknelighet.4 Till skillnad från de flesta av världens länder tillämpas inte den så kallade tillräknelighetsläran i svensk straffrätt. Det innebär att även personer som lider av allvarlig psykisk störning vid brottstillfället kan fällas till ansvar, under förutsättning att uppsåt kan styrkas. På så sättbehandlas personer med psykisk störning på samma sätt som alla andra. Nutida forskare och samhällsdebattörer har riktat kritik mot detta. Det svenska systemet är ovanligt inte bara ur internationellt perspektiv, det är ovanligt även ur ett historiskt perspektiv. Lavett diskuterar i sin presentation otillräknerlighet ur ett långsiktigt perspektiv. Han ger även exempel på konflikter kring den historiska analysen, t.ex. den mellan Torsten Sondén, i De sinnessjukas straffrättsliga ställning i Sverige: en översikt (1931), och Henrik Munktell, i Till frågan om brott och tillräknelighet i svensk rättsutveckling(1943). Medan Sondén, enligt Lavett, använder historia som en ask choklad och väljer ut de delar som passar hans argumentation är Munktell, enligt Lavett, mer vetenskaplig och kommer med mer nyanserade och försiktiga antaganden. Regler om otillräknelighet fanns redan i landskapslagarna. Lagarna är produkter av det medeltida samhället och skrevs under en övergångsperiod när ättens makt försvagandes medan kungens och kyrkans makt stärktes. De flesta av landskapslagarna innehöll regler om avvita i samband med dråp. I dessa fall fick släktingarna betala böter om de inte kunde bevisa att de hade kungjort att gärningsmannen var otillräknelig och hade hållits inlåst. I 1734 års lag försvann detta krav och samtidigt blev påföljden för dråp betydligt strängare. En gärningsman som dödat när han var från vettet fick betala 20 daler i böter. Svårigheten var att avgöra vem som kunde anses vara otillräknelig när inte släktingarna var ansvariga. Rätten fick istället förlita sig på läkare. Ett problem var att läkarna oftast var inkompetenta, ett annat problem berodde delvis också på läkarnas inkompetens: risken att gärningsmannen simulerade vansinne för att få ett mildare straff. Dessa problem ledde år 1826 till ett kungligt brev där principen om avsaknad av culpavid otillräknelighet formulerades för första gången. Från och med nu krävdes att rätten konsulterade medicinsk expertis vid misstanke om otillatt bygga broar 4 https://sv.wiktionary.org/wiki/avvita (besökt 2021-02-11)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=