oskar mossberg lång. Kodifikationerna har byggts på äldre rätt (den som kodifierats), och romanistiken har därmed bibehållit en hel del av sin lockelse. Som nämnts åberopas ofta ännu idag ett romerskrättsligt arv, särskilt inom ramen för förmögenhetsrättslig argumentation – och det gäller alltså inte minst tredjemansavtal.578 Det romerska arvets påverkan på den rättsliga retoriken synes dock vara av ett annat och mindre betydelsefullt slag (det var länge sedan det var standard att monografier inleddes med ett långt kapitel om romersk rätt), och i takt med att juristernas intresse i romerska rättslägen kommit att minska har den romerska rätten börjat ges tillbaka till romarna själva, på ett sätt som innebär att källorna kan studeras i högre grad för deras egen skull, av exegeter som vill avlocka källorna sina hemligheter inte för den samtida rättens skull utan av genuint ett historiskt intresse. Kanske kan det tas som tecken i tiden att den tyskromerska traditionens påverkan ifrågasätts,579 att betydelsen av de romerska juristernas retoriska skolning uppmärksammas i högre grad,580 och att de moderna myterna dras i tvivel.581 Som alltid vill akademiker problematisera, kritisera och revidera det som varit (den enda idéhistoriska konstanten är akademisk revisionism, har det sagts),582 och den samtida romanistikens historia tycks peka mot en del betydelsefulla revideringar av det som tidigare hållits för sant. 175 578 Möjligen är tredjemansavtalsfiguren jämte condictio indebiti den rättsfigur där ett romerskrättsligt arv åberopas mest frekvent. 579 Ska vi hålla oss till vårt ämne kan vi nöja oss med att nämna för det första Rodrígues Diez, Potestas alienandi: Transfer of Ownership by a non-owner from Roman law to the DCFR, 2016, som innebär en problematisering av det tyskromerska arvet, när det gäller från om möjligheten att förvärva äganderätt genom annan (se bl a s. 21 ff och s. 415 ff), och för det andra Aubert, Business managers in Ancient Rome: A Social and Economic Study of Institores 1994. Jfr även Tuori i not 584 nedan. 580 Se t ex Olga Tellegen-Couperus (red) antologi Quintilian And The Law: The Art of Persuasion in Law and Politics som innehåller ungefär 25 olika bidrag angående förhållandet mellan Quintilianus (som jämte Aristoteles och Cicero förmodligen varit den mest inflytelserika retorikern genom tiderna) och den romerska rätten; Leesen, Gaius Meets Cicero: Law and Rhetoric in the School Controversies, som försöker sig på att förnya debatten om skolstriderna (mellan sabinianer och proculianer) genom att undersöka de juridiska problemen och källorna i ljuset av retorikens lärdomar, eller Kacprzak, Rhetoric and roman law, i du Plessis, Ando & Tuori (ed:s), The Oxford Handbook of Roman Law and Society 2016 s. 200 ff. 581 Se härtill exempelvis Fitzpatrick, The Mythology of Modern Law, bl a s. 103, 115 f och Kaius Tuori, Ancient Roman Lawyers and Modern Legal Ideals: Studies on the impact of contemporary concerns in the interpretation of ancient Roman legal history, 2007. 582 Maclean, Legal Fictions and Fictional Entities in Renaissance Jurisprudence s 1 ff, som, på s. 15 f, angående ”one of law’s perennial issues” (jfr s. 2, 5, 14 f) urskiljer tendenser till ”the perennial phenomenon of academic revisionism, that is, the desire to go beyond and
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=