170 Mandatum kunde inte ingås enbart i mandatariens intresse (då var det inte ett mandatavtal),561 men väl i annans intresse. Det kunde ingås ihuvudmannen mandantens intresse, såväl som i tredjemans intresse. I Gaius Institutiones (3.155) räknas således med en distinktion mellan huvudmannens intresse, mandatariens intresse och tredjemans intresse –mea gratia, tua gratiaochaliena gratia.562 Man kunde också tänka sig olika blandningar. I Justinianus Digesta (17.1.2 pr) finns så ett ställe som tillskrivs Gaius, och hans förmodat senare verkRes Cottidianae (vardagliga ting), där kategoriseringen med hänsyn till de olika intressen som är involverade utvecklats till en femdelning, avseende verksamma former av mandatavtal.563 Fritt översatt till knackig avtalsrättska lyder Justinianus-stället: tredjemansavtalets tidiga historia 560 Ulpianus, Digesta 17.1.6 pr skulle därmed endast innebära att Ulpianus betonar ett en utfästelse om remuneratorisk gåva inte utesluter att avtalet är ett mandatum. Jfr Watson, Contract of Mandate in Roman Law s 110 ff och Zimmermann, The Law of Obligations s. 418. 561 Tanken är alltså att ett mandatavtal i juridisk-teknisk mening definitionsmässigt är verksamt. Jfr dock nedan, i och vid not 567 nedan. 562 Jfr Zimmermann, The Law of Obligations s. 423. 563 Jfr Zimmermann, The Law of Obligations s. 423. Digesta-stället överensstämmer i denna del väsentligen med vad som sägs i Justinianus, Institutiones 3.26 pr. 564 Gaius, Digesta 17.1.2 pr lyder på latin: ”Mandatum inter nos contrahitur, sive mea tantum gratia tibi mandem sive aliena tantum sive mea et aliena sive mea et tua sive tua et aliena. quod si tua tantum gratia tibi mandem. supervacuum est mandatum et ob id nulla ex eo obligatio nascitur.” När det ovan i brödtexten, vid not 564, sägs att ett mandatum helt i mandatariens intresse inte egentligen var ett mandatum syftar detta till att förklara overksamheten. Som synes är förklaringen vid första anblick svårförenlig med det citerade digesta-ställets lydelse (och detsamma gäller Gaius, Institutes 3.156 som lyder ”Nam si tua gratia tibi mandem, supervacuum est mandatum[…]” min kurs). Bedömningen om svårförenlighet förutsätter dock att mandatum används i en strikt juridisk-teknisk mening. Som nämnts i not 543 ovan användes dock mandatum i det latinska allmänspråket i en vidare betydelse än den snävt juridiska, och kunde avse ”att anförtro något”, ”att auktorisera” eller ”att ge ett kommando”. Man kan därmed tänka sig att uppdraget är ett mandatum i allmänspråklig mening, som dock är overksamt (supervacuum) som mandatum i juridisk-tekniskt mening. Att förklara det på det sättet framstår kanske inte som ”Mandatum kontraheras mellan oss, om jag ger dig ett mandat helt i mitt intresse, eller helt i en tredjemans intresse, eller i mitt och en tredjemans intresse, eller i både ditt och mitt intresse, eller i ditt och en tredjemans intresse. Men, om jag ger dig ett mandat helt i ditt intresse, är mandatet overksamt, och därför uppstår därur inga obligationer.”564 ”extraordinära” kognitionsprocessen – om än inte genom en ”ordinär” actio mandati i formularprocessen, vilket är skälet till att man fortfarande kunde tala om mandat som ett benefikt avtal.560
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=