bruno debaenst & rawaz shanagar, red. som ledde till uppdelningen mellan offentlig och privat rätt. Frågorna undersöks framför allt med en rättsgenetisk metod, vilket avspeglas i valet av material - det består framför allt av rättskällor och doktrin. maria rasmussen, Stockholms universitet, presenterade därefter sin text Dödande med kallt blod i stundens hetta – om distinktionen mellan mord och dråp från 1734 års lag till idag med särskilt fokus på gärningar begångna i affekt, som undersöker utvecklingen av brottskategorierna mord och dråp från 1734 års lag fram till 2019. Traditionellt utgjordes skillnaden mellan mord och dråp av närvaro/ frånvaro av planering. Numer görs en generell analys av brottet där bland annat närvaro/frånvaro av försvårande och/eller förmildrande omständigheter tillmäts betydelse, både för brottsrubricering och straffmätning. Rasmussen nyanserar det traditionella synsättet och undersöker särskilt den roll affekt spelat för brottsrubriceringen. Undersökningen börjar med Missgärningsbalken (MB) i 1734 års lag. Trots avsaknaden av generella principer och systematisering urskiljs vissa element som kunde påverka skuldfrågan, så som ”bråd skillnad” och ”berått mod”. Det förra rör plötsliga oenigheter eller slagsmål och det senare rör det som är planerat. År 1832 lade Lagkommittén fram sitt förslag till ny kriminallag (Lagkommitténs förslag till allmän criminallag). För varje brott fanns en differentierad straffskala där försvårande och förmildrande omständigheter beaktades. Förslaget ledde, efter omfattande diskussioner, till 1864 års strafflag (SL) där kapitel 14 rör “Mord, dråp och annan misshandel”. Här gör lagstiftaren en skillnad mellan “berått och hastigt mod”, inte endast för mord och dråp utan även för misshandel. Frågan är hur denna åtskillnad ska tolkas. Dåtidens rättsvetenskapsmän som juridikprofessorerna Carlén, Hagströmmer, Thyrén och Bergendal hade skilda åsikter i ämnet. Vid samma tid hade idéer om individualprevention blivit allt mer tongivande i Sverige, något som ledde till att villkorlig dom infördes för så kallade tillfällighetsbrottslingar år 1906. Vid samma tid påbörjades förberedelser för en straffrättsreform som skulle leda till 1962 års brottsbalk (BrB). Professorerna Thyrén och Stjernberg argumenterade för olika ståndpunkter gällande den roll affekt kunde ha för distinktionen mellan mord och dråp. Thyrénmenade att orsaken till affekten spelade en viss roll medan Stjernberg snarare tillmätte skillnaden mellan tillfällighets- och kroniska förbrytare betydelse. Senare skulle skälen till gärningen tillmätas vikt, inte som tidigare skälen till affekten. Slutligen diskuteras utvecklingen efter det att brottsbalken antogs 1962. 17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=