oskar mossberg adstipulator betalningsskyldig mot borgenären. Ursprungligen enligt regler om deliktsansvar (Lex Aquilia,507 som kan betraktas som tidig romersk rätts motsvarighet till 2 kap 1§skadeståndslagen), vilka dock i den klassiska rätten väsentligen ersattes avactio mandati, det vill säga talan om uppdragsavtal.508 163 genom acceptilatio. Se Gaius, Institutiones 3.169–171, och jfr om acceptilatio t ex Zimmermann, The Law of Obligations s 754 ff, ssk s. 756. 507 Se därom Gaius, Institutiones 3.210 ff, och t ex Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s 389 ff, jfr s 418. Jfr även Zimmermann, The Law of Obligations s 953 ff, ssk s 958. 508 Gaius, Institutiones 3.215 f, jfr Schulz, Classical Roman Law s 493 och Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s 418 som synes mena att actio mandati helt spelar över lex aquilia för dessa fall, något som dock inte utan vidare kan anses ha stöd i det källställe (samma Gaiusställe som i denna not) som hänvisas till. 509 Hunter, A Systematic and Historical Exposition of Roman Law In the Order of a Code s 563; Mousourakis, Fundamentals of Roman Private Law s 217. 510 Hunter A Systematic and Historical Exposition of Roman Law In the Order of a Code s 563. Jfr Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s 124 om procuratorskap. 511 Gaius, Institutiones 3.111, jfr Mousourakis, Fundamentals of Roman Private Law s 217. 512 Hunter, A Systematic and Historical Exposition of Roman Law In the Order of a Code s 563; Mousourakis, Fundamentals of Roman Private Law s 217. 513 Gaius, Institutiones 3.117. Jfr Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s 418; Hunter, A Systematic and Historical Exposition of Roman Law In the Order of a Code s 563; Schulz, Classical Roman Law s 493 och Zimmermann, The Law of Obligations s 954 not 11. Dödsrättshandlingars overksamhet är något som i anslutning till tredjemansproblemen återkommer, genom historien. Det var t ex ett av de huvudsakliga skälen till att man i BGB gav tredjemansavtal verkan. Avtal som på ett eller annat sätt syftar till att säkra efterlevandes försörjning (t ex änkeförsäkring) tillhör också de primära exemplen på tredjemansavtal i den tyska borgerliga rätten. Jfr t ex Markesinis, The German Law of Contract: A Comparative Treatise s 186 ff, ssk s 188. 514 Jfr Schulz, Classical Roman Law s 493; Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s 418. Enligt härskande lära var i tidig romersk rätt var ett av de huvudsakliga skälen att använda adstipulatio att adstipulator kunde fungera som en mellanman.509 Vid Gaius tid tilläts dock procuratorskap,510 och adstipulator kunde förmås till redovisning genom en actio mandati.511 Tillåtligheten av procuratorer gjorde att ett av de väsentliga skälen att använda sig av adstipulationer försvunnit, vid Gaius tid.512 Vid hans tid var det huvudsakliga skälet istället att man genom att använda adstipulationer kunde kringgå regeln om att dödsrättshandlingar i form av stipulationes post mortem var overksamma.513 Huvudstipulationen till den döde blev visserligen overksam, men denna overksamhet drabbade inte adstipulationen, vilket innebar att adstipulator vid stipulators död kunde väcka stipulationstalan (actio ex stipulatu) mot promittenten, i eget namn men i arvingarnas intresse, och det som vanns kunde sedan redovisas till dessa.514
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=