oskar mossberg Ulpianus behandlar rättsfiguren cautio rem pupilli salvam fore, specifikt en medförmyndares (tutor, förmyndarskapet tutela) garanti mot en avträdande förmyndare, om att väl vårda en skyddslings (pupilli) egendom – eller annorlunda uttryckt, att förvaltningen av en skyddslings förmögenhet (vanligen ett arv) inte ska inverka menligt på denna.477 (En sådan garanti kunde även stipuleras från förmyndare till skyddslingen själv.) Att döma av Ulpianusfragmentet var syftet med ett sådant säkerhetslöfte mellan förmyndarna att skydda den löftesmottagande förmyndaren mot att senare hållas (skadestånds) ansvarig av skyddslingen, genom en actio tutelae.478 Sådant skydd uppnåddes genom att den stipulerande avträdande förmyndaren vid förvaltningsmässiga missförhållanden kunde framställa ersättningskrav mot den kvarvarande (med)förmyndaren, med stöd av den cautio som givits.479 Vårdförpliktelsen var att betrakta som en 157 476 Ulpianus, Digesta 45.1.38.20 pålatin: ”Si stipuler alii, cum mea interesset, videamus, an stipulatio committetur. et ait Marcellus stipulationem valere in specie huiusmodi. is, qui pupilli tutelam administrare coeperat, cessit administratione contutori suo et stipulatus est rem pupilli salvam fore. ait Marcellus posse defendi stipulationem valere: interest enim stipulatoris fieri quod stipulatus est, cum obligatus futurus esset pupillo, si aliter res cesserit.” 477 Jfr Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s 476 samt Hallebeek, Roman Law, i Hallebeek & Dondorp (ed:s) s. 11 f och 17 f. Jfr om cautio rem pupilli salvam fore Justinianus, Institutiones 1.24, bl a 1.24.1 (löften mellan förmyndare); Digesta 46.6 (flera författare), bl a 46.6.11 (löften till skyddslingen själv); Ulpianus, a st; Codex 5.42; Berger, EncyclopedicDictionary of Roman Law s. 385 och Schulz, Classical Roman Law s. 174. Weymullers doktorsavhandling, Contribution A L’Histoire de l’Actio Tutelae: La Cautio Rem Pupilli Salvam Fore 1901 (som finns i faksimiltryck) verkar behandlas som standardkällan på ämnet. 478 Se om actio tutelae, t ex Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s. 473 f, 476 f, 581 och Jolowicz & Nicholas, Historical Introduction to the Study of Roman Law s. 172, 211 och 239. Jfr även Zimmermann, The Law of Obligations s 50 f, 440 och 446. 479 Jfr Ulpianus, Digesta 45.1.38.20; Hallebeek, Roman Law, i Hallebeek & Dondorp (ed:s) s. 14. ”Om jag stipulerar till annan, i enlighet med mitt intresse, låt oss se, om stipulatio förbinder. Då hävdar Marcellus att stipulationen är verksam i ett särskilt fall. Någon, som påbörjat förvaltningen av en skyddslings tutela, överlåter förvalningen helt på sin medförmyndare och stipulerar om att skyddslingens förmögenhet säker skall vara. Marcellus hävdar att det är möjligt att försvara stipulationens giltighet, eftersom det är i stipulators intresse att vad som stipulerats sker, eftersom han annars i framtiden blir obligerad mot skyddslingen, om saken utvecklar sig annorlunda.”)476
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=