154 Den processuella komplikationen, som innebar att stipulation om att ge till tredjeman i praktiken kom att sakna verkan, följer av formulärets utformning. I det citerade formuläret följer det av att vad som skulle visas (si paret), var att svaranden (NumeriumNegidium) var förpliktad att ge (dare oportere) något till käranden (AuloAgerio). Det innebar att käranden hade att bevisa att han självfordrade betalning av svaranden.465 Om stipulationen var gjord till förmån för tredjeman så fordrade inte stipulator något, och kunde därmed omöjligen uppfylla sin bevisbörda.466 Därmed kunde iudex, som var bunden av formulan, inte göra annat än att fria (absolvito) svaranden, som därmed i praktiken inte hölls ansvarig mot tredjeman. Samma komplikation gällde om avtalet gick ut på att prestera en bestämd sak. Den då tillämpliga condictio certae rei, kunde till exempel, om avtalet gick ut på prestation av100 skäppor av bästa sortens afrikanskt vete (ett standardexempel i den romerska litteraturen), lyda enligt följande: tredjemansavtalets tidiga historia 464 I översättningen ändrar jag ordföljden. Aulo Agerio (av agere, att agera, här väcka talan) användes i läroböckerna för att beteckna käranden, och Numerium Negidium (av numerare, betala, och negare, vägra, avvisa eller bestrida; dvs den som vägrar betala). De kan ses som en motsvarighet till beteckningarna A, B, C, etc, i nutida läroböcker. Jfr Jolowicz & Nicholas, Historical Introduction to the Study of Roman Law s. 200. Oportere kan översättas på olika sätt, som t ex bör, är nödvändigt, eller som här fordrar, och antyder normalt att förpliktelsen grundas på ius civile, jfr Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s. 263 och Lenel, Das Edictum Perpetuum s. 4 med not 1. Jfr även Lundstedt, Obligationsbegreppet I s. 26 ff. Avslutningen ”condemnato, si non paret, absolvito.” (ibland av utrymmesskäl ”c s n p a”), är standard, se Zimmermann, The Law of Obligations s. 771 och jfr Gaius, Institutiones 4.43. 465 Hallebeek, Roman Law, i Hallebeek & Dondorp (ed:s) s. 10; jfr Kaser Romersk privaträtt s. 586 466 Jfr Hallebeek, Roman Law, i Hallebeek & Dondorp (ed:s) s. 10 f. Här bortses från eventuella möjligheter till processmissbruk och bedrägeri. 467 Översättningen ändrar ordföljden, eftersom det annars blir det svårdechiffrerade: ”Om det visas svaranden käranden vete afrikanskt bästa sortens skäppor hundra ge bör, vad ”Om det visar sig att svaranden till käranden 100 skäppor av bästa sortens afrikanskt vete bör ge, döm svaranden att ge käranden vad saken är värd i pengar, om det inte visar sig, frikänn.”(”Si paret NumeriumNegidium Aulo Agerio tritici Africi optimi modios centum dare oportere, quanti ea res est, tantam pecuniam iudex Numerium Negidium Aulo Agerio condemnato, si non paret, absolvito.”)467 visar sig, frikänn honom.” (eller: ”Iudex Titius esto. Si paret Numerium Negidium Aulo Agerio sestertium decem milia dare oportere, iudex Numerium Negidium Aulo Agerio sestertium decem milia condemnato, si non paret, absolvito.”)464
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=