148 Det fanns alltså processuella komplikationer som innebar att stipulationer om att ge till annan i praktiken kom att saknar verkan, då det inte var tal om att ha ”en rättighet” om man inte samtidigt hade tillgång till ett rättsmedel (ubi remedium ibi ius).429 Att alteri stipulari-frasen alls formulerades tredjemansavtalets tidiga historia 426 Mer om det strax nedan. 427 Jfr Ulpianus, Digesta 45.1.38.17, 45.1.38.20 och 45.1.38.22. 428 Ulpianus, Digesta 45.1.38.17: ”Ingen kan stipulera till förmån för annan, förutom en slav för sin herre, [och] en son för sin fader: för sådana obligationer är skapade till ändamål, att var och en skall kunna förvärva det som är dens intresse: och att till annan ges, därtill har jag inget intresse. Det står klart att om jag önskar att det görs, är det lämpligt att stipulera om vite, så att om faktumet inte är, som förstått är [dvs som överenskommits], förbinder stipulatio även mot honom, som inget intresse har: för då någon stipulerat om vite, så undersöks inte, vad [stipulators intresse] vore, utan vad som är stipulationens kvantitet och villkor.” För att stället ska bli någorlunda läsbart på svenska måste ordföljden justeras något. Latin: ”Alteri stipulari nemo potest, praeterquam si servus domino, filius patri stipuletur: inventae sunt enim huiusmodi obligationes ad hoc, ut unusquisque sibi adquirat quod sua interest: ceterum ut alii detur, nihil interest mea. plane si velim hoc facere, poenam stipulari conveniet, ut, si ita factum non sit, ut comprehensum est, committetur stipulatio etiam ei, cuius nihil interest: poenam enim cum stipulatur quis, non illud inspicitur, quid intersit, sed quae sit quantitas quaeque condicio stipulationis.” Intersit, som motsvarar översättningens tredje hakparentes, sätts samman avinter, som betyder mellan, ochsit, som är sum(= är), i tredjeperson singularis presens aktiv subjunktiv, därav den svenska konjunktivformen vore, men ”vad mellan denna vore” synes inte förståeligt, varför översättningen görs som ovan, vilket också ansluter till andras sätt att översätta källstället, jfr Watsons (ed) översättning, Justinian’s Digest vol 4 s. 170 och Hallebeek, Roman Law, i Hallebeek & Dondorp (ed:s) s. 13. Jfr även Leesen, Gaius Meets Cicero s. 188 f. 429 Ett favorituttryck hos Zimmermann (som då vänder på en gammal latinsk sentens), ubi remedium, ibi jus, jfr a a s. 6, 342, 410, 772 och 994. Snabbkurs i romersk formularprocessrätt och om dess betydelse för stipulation till annan 4.2.2. kunde bestå i olika saker. Det krävdes dock att det var aktionabelt, vilket vill säga att det kunde vara föremål för ett rättsmedel, enactio.426 I detta sammanhang innebär det huvudsakligen att intresset skulle vara av ekonomiskt slag. Intresseförklaringen, till varför alteri stipulari-maximen finns, är, för att parafrasera Ulpianus, att stipulator saknade intresse i prestationen till tredjeman, och att det därför saknas skäl att upprätthålla stipulationen.427 Det var dock enkelt att på så att säga artificiell väg tillse att stipulator fick ett intresse, genom att ta in ett vitesvillkor i stipulationen (stipulatio poenae), vilket Ulpianus själv rekommenderar.428 Ingen av dessa förklaringar framstår därmed som övertygande, och den mest troliga grunden till att Gaius skriver om alteri stipulari torde istället stå att finna i de processuella komplikationer som nu ska beröras.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=