140 tredjemansavtalets tidiga historia 383 Se härtill t ex Zimmermann, The Law of Obligations 54 och i noterna nedan. 384 De viktigaste arbetena torde vara Levy, West Roman Vulgar Law, The Law of Property 1951; Levy,Weströmisches Vulgarrecht: Das Obligationenrecht 1956 och Levy, Pauli Sententiae: A Palingenesia of the Opening Titles as a Specimen of Research in West Roman Vulgar Law 1945. Levys viktigare artiklar i ämnet finns utgivna i hans Gesammelte Schriften. För översikter, se t ex Liebs, Vulgar Law in Late Antiquity, Fs Honoré 2008 s. 39 ff; Lafferty, The Edictum Theoderici s. 58 ff, eller Jolowicz & Nicholas, Historical Introduction to the Study of Roman Law s. 468 och 473 ff. 385 Se framförallt Levy, West Roman Vulgar Law s. 202 ff, ssk s. 219 ff. 386 Så Jolowicz & Nicholas, Historical Introduction to the Study of Roman Law s. 440 och 474, som primärt bygger på Levy, West Roman Vulgar Law: The Law of Property s. 202 ff (allmänna synpunkter), och 210 ff (där Levy lägger ut texten om förhållandet mellan vindikationstalan och extrajudiciell självhjälp under vulgärperioden). Jfr även Brandsma, Actions inRoman and civil law for the protection of immovables s. 9 ff, i (Common Coreprojektets) Santisteban m fl (ed:s), Protection of Immovables in European Legal Systems, där tanken om ett romerskt ursprung jämte Levys vulgariseringstankar alltså påverkar det nutida komparativrättsliga samtalet (jfr red:s inledning s. 5). 387 Se Levy, Weströmisches Vulgarrecht: Das Obligationenrecht s. 60 ff. Jfr Zimmermann, The Law of Obligations s. 54 (ff) m hänv. 388 Se Liebs, Roman Vulgar Law in Late Antiquity, Fs Honoré 2008 s. 44 m hänv. Som antyds har Wieacker bytt fot, och hävdat att ”vulgariseringen” mer handlar om en förändring i stil, än i innehåll, och från sent 1970-tal har han börjat förneka existensen av en vulgärrätt, se Wieacker, Römische Rechtsgeschichte, Zweiter Abschnitt s. 211 ff, jfr även a a Erster Abschnitt s. 24 och 52 f. 389 Jfr t ex Lafferty, Law and Society in the Age of Theodoric the Great s 58 ff m hänv; LafÅren gick. Eftersomman fortfarande försöka lösa juridiska problem och konkreta tvister, samtidigt som lagstiftningsproduktionen bibehöll tempot vid maskinerna, så kom källmaterialet med tiden att svälla. Rätten kom också, enligt Ernst Levys i och för sig numer mindre trendiga teser, att vulgariseras.383 Såvitt gäller avtalsrätten ska vulgariseringen, enligt Levy,384 ha inneburit bland annat att romerska jurister började missförstå och felhantera distinktionen mellan rättigheter in remochin personam,385 vilket lär ha medfört att gränsen mellan obligationsrätt och sakrätt i någon omfattning luckrades upp.386 Det har också gjorts gällande att vulgariseringen medförde betydande förändringar, och några dogmatiskt och begreppsligt onyanserade steg emot att erkänna direkt ställföreträdarskap i romersk rätt, något som alltså enligt ovan menats ha varit uteslutet i den klassiska rätten.387 (Parentetiskt kan nämnas att uppfattningen om den klassiska rättens vulgarisering alltså länge var förhärskande, åtminstone i den tyska romanistiken, där den haft tillskyndare bland de mest inflytelserika romanisterna; Ernst Levy, Max Kaser, Wolfgang Kunkel och den tidige Franz Wieacker, som alla tillhör genrens giganter, kan nämnas.388 I nyare romerskrättslig forskning har dock såväl vulgariseringens faktiska genomslag som dess orsaker alltmer och med all rätt börjat ifrågasättas.389 Även den tendentiösa historieskrivningen, om rikets förfall
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=