136 ställföreträdarläran först i VomBeruf,368 sedan i System,369 samt sist och mest utvecklat i sin Obligationenrecht.370 Savigny utgick därvid ifrån Mühlenbruchs tanke om ett förklassiskt förbud mot tredjemansrättigheter, och förklarade det med den tidiga rättens formalistiska karaktär.371 Senare kom dock rätten, enligt Savigny, att utvecklas. Avsaknaden av en representationsrätt verkade handelshindrande, och liksom Mühlenbruch identifierade Savigny undantag som utvecklats utanför de fall där rättsformalismen hindrade sådana uvecklingar – som vid stipulatio, där formkraven innebär att en stipulatio alteri inte kunde bli verksam. Savigny ville se detta bekräftat i Pomponius, Digesta 41.1.53, som ganska fritt översatt skulle kunna lyda: Savigny läste Pomponius-stället som att det gav uttryck för den allmänna regel som till slut slagit igenom och ersatt den äldre formalistiska rättens huvudregel om att den huvudman som inte själv deltagit i kontraherandet heller inte skulle påverkas av detta.373 Enligt den äldre formalistiska civilrätten (ius civile) påverkades inte huvudmannen, men det fanns i den senare, mer utvecklade och mot de praktiska behoven bättre svarande Justinianska rätten viktiga undantag. Undantagen kunde utvecklas vidare och bli fler, och fler. Till slut fanns det fog att hävda den motsatta huvudregelns förhandenvaro, och därmed grundlägga den allmänna ställföreträdarläran. Det gjordes också, mot senare hälften av 1800-talet när den romerska utveckling Mühlenbruch och Savigny gestaltat fått fullt genomslag.374 tredjemansavtalets tidiga historia därtill t ex Dondorp, The Seventeenth and Eighteenth Centuries, i Hallebeek &Dondorp (ed:s) s. 71 och jfr s. 69 ff. 368 Savigny, Vom Beruf unsrer Zeit für Gesetzgebung und Rechtswissenschaft 1814 s 102 f. 369 Savigny, System des heutigen römischen Rechts, BdIII 1840 s 90 ff. 370 Savigny, Das Obligationenrecht als Theil des heutigen römischen Rechts 1853 s 21 ff. 371 Denna förklaring är nu commonplace, jfr den packade texten vid noterna 422 ff nedan. 372 Pomponius, Digesta 41.1.153 på latin: ”Ea quae civiliter adquiruntur per eos, qui in potestate nostra sunt, adquirimus, veluti stipulationem: quod naturaliter adquiritur, sicuti est possessio, per quemlibet volentibus nobis possidere adquirimus.” 373 Se t ex Savigny, System BdIII s. 96 f. Jfr även Rodríguez Diez, Potestas alienandi s. 24 f och Dondorp, The Seventeenth and Eighteenth Centuries, i Hallebeek &Dondorp (ed:s) s. 71. 374 Jfr Windscheid, Pandekten I 8 uppl s. 295 ff, 307 ff. ”Det som civilt förvärvas genom dem, som är i vår makt, förvärvar vi, till exempel genom deras stipulation; det som naturligt förvärvas, såsom besittning, kan vi förvärva genom varje person vi vill.”372
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=