134 ovan är intimt förbunden med läran om tredjemansavtal, då distinktionen mellan de två är relativt sentida.361 Åtminstone omman ska tro den nutida romanisten Javier Rodríguez Diez så var det Mühlenbruch som lanserade en enhetlig ställföreträdarlära (tidigare hade man tydligare hållit isär olika typer av ställföreträdare, och deras olika typer av rättshandlingar).362 Vad Mühlenbruch gjorde var att på ett elegant sätt sammanföra tre av de fraser som nämnts ovan, nämligenalteri stipulari nemo potest (till-annan stipulera ingen har makt), per extraneam personam nobis adquiri posse (genom extern person kan vi inte förvärva) och nemo alieno nomine lege agere potest (ingen kan föra talan i annans namn), samt att upphöja dem till maximer. I obligationsrätten innebar alteri stipulari att en stipulation till förmån för tredjeman blev overksam, i sakrätten innebar per extraneam att man inte kunde förvärva äganderätt genom annan, och i processrätten innebar nemo alieno nomine att processhandlingar endast fick verkan för processföraren själv.363 Mühlenbruch byggde sin framställning genom att först lista några av de centrala källställena, och sedan fastslå att: De tre maximerna sammanfördes alltså i ett resonemang som ungefärligen antog induktionens form. De uppfattades då som enskilda instanser av en mer allmän princip och togs därmed till intäkt för att rättshandlingar enligt romersk rätt endast fick verkan för kontrahenterna själva. Det problem Mühlenbruch hade för ögonen, och det som han, egentligen, skrev om, var dock inte ett som rörde romarnas rätt. Mühlenbruch tredjemansavtalets tidiga historia 361 Jfr härtill och till det följande Rodríguez Diez, Potestas alienandi s 24 f. Om att distinktionen mellan läran om tredjemansavtal och ställföreträdare är en 1600-talsuppfinning, se not 282 ovan. 362 Se härtill Rodríguez Diez, Potestas alienandi s 24 f och jfr t ex Savigny, Vom Beruf unsrer Zeit für Gesetzgebung und Rechtswissenschaft 1814 s 102 f. Savigny var såtillvida, i detta skede, mer analytiskt lojal mot källorna, medan Mühlenbruch snarare syntetiserade, för framtiden. Savignys fullt utvecklade ställföreträdare är dock senare, och återfinns i hans Obligationenrecht (1853) s. 21 ff; där Savigny bygger på bl a Mühlenbruch, se t ex s. 21, och vidare nedan. 363 Se härtill Mühlenbruch, Die Lehre von der Cession der Forderungsrechte s 41 ff och jfr därtill Rodríguez Diez, Potestas alienandi s. 24 f. 364 Jfr Mühlenbruch, Die Lehre von der Cession der Forderungsrechte s 41 ff, cit fr s 43 f, där det i original står: ”Den in diesen und andern Stellen enthalten Bestimmungen lag ursprünglich ein hauptgedanke zum Grunde, der nämlich: des Jeder für sich in Person handeln müsse.” ”Bestämmelserna i dessa och andra ställen baserade sig ursprungligen på en huvudtanke, nämligen att var och en måste handla personligen för sig själv.”364
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=