128 Goda historieberättare till trots torde dock den romerska rättens lättfattlighet i hög grad bero på presentismen (vilket nu är poängen). Den uppfattade transparensen beror då på att historien, istället för på sina egna villkor, förståtts på samtidens sådana – i ljuset av samtidens filosofiska övertygelser och inte sällan i samtidens termer (till exempel ”avtal till förmån för tredjeman”).342 Det som inte passat in, har då kommit att sorteras bort; det som kunnat fås att passa översatts till lämpliga samtida termer –343 och därigenom också kommit att såväl bekräfta samtidens försanthållanden som den romerska rättens relevans för samma tid. Härtill kommer att den romerska rättens egen komplexitet sällan respekterats. Istället osynliggörs den ofta, eller reduceras bort. Det är, för att bara ta det allra mest uppenbara exemplet, allt annat än ovanligt att man underlåter att nämna, eller väljer att inte låtsas om, att romarnas rätt inte utgjordes av en rättsordning, utan av ett hopkok av olika sådana, som utvecklades på geografiskt skilda platser och under en tid av åtminstone 1200 år. (Omman förlägger utvecklingens början Roms mytiska grundande runt 700 f kr och låter tidslinjen sträcka sig till den Justinianska kodifikationen under 530-talet e kr.) Inte sällan när man säger att något gällde ”enligt romersk rätt”, är det väl egentligen också 1800-talets tyskromerska rätt som det handlar om, snarare än romarnas egen sådana. tredjemansavtalets tidiga historia Weihnachtsgabe f. d. juristische Publikum (Skämt och allvar i jurisprudensen: en julklapp för juristpubliken) 1884 s. 245 ff; översatt till engelska av C L Levy som von Jhering, ‘In the Heaven for Legal Concepts: A Fantasy’, Temple Law Quarterly, 1985 (vol 58) s. 799 ff), håller fortfarande, och har inspirerat mången realistisk rättsvetare, t ex Felix S Cohen, till hans i sin tur berömda Transcendental Nonsense And The Functional Approach, Columbia Law Review 1935 (vol 35) s. 809 ff. 342 Jfr, t ex, i anslutning till frågan om liberalismens betydelse för 1800-talets avtalsrätt, Gordley, Philosophical Origins of Modern Contract Doctrine s 214 ff, bl a s. 215: ”It is surely not an accident that the will theories shared the same century as intellectual and political movements that treated the will as an end in itself or as the indispensable engine of human progress. The historians must be right that there is some connection among them. […] As we have seen [i tidigare kapitel], the will theories emerged when the nine-teenth-century jurists purged the doctrine they inherited of Aristotelian concepts they no longer understood.” 343 Ett exempel finns i not 282 ovan. (Reagerade du på det när du först läste det?) 344 Se t ex 4.2.5 nedan, om mandatum. Ska vi ta ytterligare ett exempel, så kan nämnas att det moderna avtalsbegreppet tänks vara en utveckling av det romerska konsensualavtalet. Inte heller detta var förstås någon enhetlig företeelse, utan det var, också i klassisk tid, ett antal olika ”avtalstyper”.344 Om man dock bortser därifrån, och utgår ifrån att den kända ramsan om att romarnas contractasorterade under re, verbis, litteris och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=