116 Skälet till att inleda med att redogöra för de nämnda maximerna sådana de kommer till uttryck i primärt den Justinianska rätten är att de där kommit till särskilt tydligt uttryck. De var dock inte nya i den Justinianska kodifikationen – det var det rätt lite som var, och såväl Institutiones som Digesta har ansetts återspegla den Justinianska kompilationskommitténs fokus på den klassiska periodens högt ansedda rätt.298 Båda de berörda maximerna – alteri stipulari och per extraneam – har också menats vara hämtade därifrån. Iden klassiska romerska rätten formulerades maximen alteri stipulari nemo potest något annorlunda än i den senare justinianska. I sin klassiska tappning formulerades den nämligen: alteri stipulari dari nemo potest, vilket kan översättas med: ingen kan stipulera att något ska ges till annan (än medkontrahenten).300 Stöd för att så var fallet finner man väsentligen genom att läsa ett antal romerska källställen på ett visst, lite speciellt, sätt. Till att börja med betredjemansavtalets tidiga historia through an outsider’. But there is an exception. A pronouncement of the Emperor Severus lets you acquire possession through a free person such as a general agent even without your knowledge. With possession comes ownership, provided the party delivering was himself owner; if he was not, ownership will follow by usucapion [hävd] or long-term possession.”, ochpå latin: ”Ex his itaque apparet, per liberos homines, quos neque vestro iuri subiectos habetis neque bona fide possidetis, item per alienos servos, in quibus neque usumfructum habetis neque iustam possessionem, nulla ex causa vobis adquiri posse. et hoc est quod dicitur, per extraneam personam nihil adquiri posse: excepto eo quod per liberam personam, veluti per procuratorem, placet non solum scientibus, sed etiam ignorantibus vobis adquiri possessionem secundum divi Severi constitutionem et per hanc possessionem etiam dominium, si dominus fuit qui tradidit, vel per usucapionem aut longi temporis praescriptionem, si dominus non sit.” (min kurs.) 298 Jfr t ex Mousourakis, Fundamentals of Roman Private Law s 70 ff. 299 Svante O Johansson, Direktkrav i senare tids rättstillämpning, Fs Håstad s 291. 300 Jfr Hallebeek, Roman Law, i Hallebeek & Dondorp (ed:s) s 10, och Zimmermann, The Law of Obligations s. 38 m hänv till Kaser, Zur Interessenbestimmung bei den sogennante unechtenVerträgen zugunstenDritter, i Fs Edvin Seidl, 1975, s. 82 ff, specifikt till s. 87. Alteri stipulari-maximen i klassisk romersk rätt – källstödet 2.4. ”Utgångspunkten i romersk rätt var att tredje man inte kunde förvärva någon självständig rätt under ett avtal. [not: Ulpianus, Digesta 45.1.38.17] Det gav upphov till rättigheter enbart mellan parterna. Endast ett fåtal undantag från denna utgångspunkt såg ljuset under den romerska rättens glansdagar.” svante o johansson299
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=