110 handel och förmånliga ekonomiska villkor, skapade såväl möjligheter för, som behov av, rättslig utveckling. Det gällde inte minst den rätt som reglerade handeln – det vill säga den rätt vilken från vår horisont kallas privaträttslig.274 Mycket riktigt utvecklades också rätten under fredstiden, som brukar anses väsentligen sammanfalla med den romerska rättens guldålder, den så kallade klassiska perioden.275 Periodiseringarna varierar dock något. Inte sällan därför att man vill kunna räkna även Modestinus, som var verksammot periodens slut (Praefectus Vigilum 226–244 e kr), till de klassiska juristerna. På så vis räknas nämligen alla de i praktiken mest inflytelserika romerska juristerna till den klassiska perioden,276 som därmed kan framstå som än mer av en gyllene tid. En tid som tenderar att kanoniseras av eftervärlden och hållas för något av det viktigaste som hänt i rättshistorien, över huvud taget.277 tredjemansavtalets tidiga historia Darth Sidious, i Episod II och III av den kultförklarade Star Wars-sagans sämre trilogi utnyttjar (bl a) löften om fred och välstånd i galaxen, samt förmenanden om att dessa tillstånd endast kan nås genom ett auktoritärt styre, för att locka över den unge Anakin Skywalker (sedermera Darth Vader) jämte en del andra, mindre potenta, potentater till sin sida. 274 Jfr Mousourakis, Fundamentals of Roman Private Law s 56; Schiller, Roman Law: Mechanisms of Development s 23. 275 Jfr Schiller, a a s. 23. 276 Jfr Jolowicz &Nicholas, Historical Introduction to the Study of Roman Law s 394; Mousourakis, Fundamentals of Roman Private Law s. 56, Schiller, Roman Law: Mechanisms of Development s. 364 f. Inflytandet kommer sig främst av deras roller i Justinianus, Digesta, se om detta vidare 4.1 nedan. 277 Något som illustreras redan genom vanan att definiera andra perioder relativt den klassiska (och tala om”förklassisk” tid och dylikt). Ett illustrativt om än närmast överdrivet citat från Pringsheim som sjunger klassikernas lov: ”The unique character of Roman law has been treated for centuries; hymns enough have been sung. My purpose is different: I restrict the problem to Roman classical law […] it is the classical law which is specifically Roman, and that we have therefore to compare this classical law on the one hand with all other systems, including archaic and Byzantine Roman law on the other. All these other laws, Babylonian, Assyrian, Egyptian, Greek and Germanic law, Muslim and Jewish law, form a single mass – so to speak – of vulgar, common, popular systems with simple and unscientific conceptions. To this class belong archaic and Byzantine Roman law. Roman classical law rises like a mountain above the common level of the others and it slopes down again to the previous level in he Byzantine period. […] Roman classical law is more juristic, more scientific, than any other law. It was created by the lawyers who guided practice, almost without any interference from legislation. Jurisprudence attracted the best brains of this age.”, Pringsheim räknar 150 f kr–300 e kr till den klassiska perioden. Se dens, The Unique Character of Classical Roman Law, The Journal of Roman Studies 1944 (vol 34) s 60 (ff). Jfr även Wolffs, något nyktrare, hållning i recensionen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=