oskar mossberg Den skyldige, eller, ”gäldenären”, skulle man nästan kunna säga. Vid det laget gavs nämligen missdådaren i många fall en rätt att helt köpa sig fri från kroppsstraff, genom att utge pekuniär ersättning.252 Det ska exempelvis ha ”kostat” hundrafemtio åsnor (pecunia = boskap) att grovt misshandla annans slav.253 Som så ofta var det dock farligt att vara fattig. Var gäldenären insolvent var det nämligen alltjämt kroppsliga straff som gällde.254 De tolv tavlorna innehåller då en hel buffé av möjliga påföljder. Dödsstraff, genom att skadevållaren slängs nedför den Tarpeiska klippan, nämns.255 Det gör även den såväl ökända som omstridda möjligheten att vid borgenärsflerhet stycka upp gäldenären (partes secanto = delar skära), och låta borgenärerna ta en bit gäldenär var.256 Det vanliga torde dock ha varit att gäldenären såldes över Tibern, det vill säga som slav, eller att gäldenären fick arbeta av skulden som gäldslav.257 Skadevållarens rätt att köpa sig fri kunde i flertalet fall göras gällande även mot den skadelidandes vilja. I praktiken skedde detta genom att in105 252 Undantag gällde vid tillfogande av (icke-ringa) kroppsskada (membrum ruptum) och uppenbar stöld (furtum manifestum, i princip fall där tjuven togs på bar gärning), där borgenären hade rätt att insistera på kroppsstraff, som dock även här var reglerat, jfr Jolowicz & Nicholas, Historical Introduction to the Study of Roman Law s 172 och Digesta 2.14.7.14: ”Nam et de furto pacisci lex permittit” (fritt översatt: För lagen [tolv tavlorna] tilllåter avtal om stöld” dvs överenskommelser om att tjuven ej ska straffas fysiskt), jfr även Watsons (ed) översättning, vol 1 s. 65 ö. 253 Se 8.3 jämförd med 8.2 i de tolv tavlornas lag. Hur membrum ruptum ska tolkas är omstritt, men det framstår som osannolikt att därmed avsågs endast benbrott, och någontingmotsvarande grov misshandel (lemlästning) har föreslagits som en sannolik tolkning. Jfr Zimmermann, The Law of Obligations s 2 f, 914 f och 1050 f; Jolowicz & Nicholas, Historical Introduction to the Study of Roman Law s 171 f samt Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s. 257, 258, och 393. 254 Jfr i föregående not a st:n, inte minst Zimmermann, The Law of Obligations s 3 m hänv. 255 De tolv tavlornas lag 8.14. 256 De tolv tavlornas lag 3.6 lyder (ungefär) ”På den tredje marknadsdagen skall borgenärerna skära delar.”, och i den föregående (3.5) regelns slut sägs att gäldenären på samma dag skall dödas (eller säljas över tibern), detta efter att hans skuld kungjorts på två tidigare marknadsdagar (varvid t ex en släkting kunnat träda in och betala för gäldenären, jfr de tolv tavlornas lag 3.3). Det är dock omstritt i vilken grad gäldenärsstyckning över huvud taget förekom, och detsamma gäller i vilken utsträckning gäldenärer dödades. Se bl aMuirhead, Goudy &Grant, Historical Introduction to the Private Law of Rome s 182 ff, Zimmermann, The Law of Obligations s 3 f med not 13 m v hänv samt Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s. 261 och 567. Jfr även Schumacher, Sklaverei in der Antike: Alltag und Schicksal der Unfreien s. 29. Jfr även Quintilianus, Institutio oratoria 3.6.84. 257 Se föregående not och källorna däri. Jfr även Jolowicz & Nicholas, Historical Introduction to the Study of Roman Law s. 189 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=