102 (gentes) började slå sig ned vid Tiberns strand – då fanns inte vår obligationsrätt.233 Det tog dock inte lång tid innan den började växa fram, långsamt och organiskt, efter behov. I sitt tidiga skede var den romerska obligationsrätten dock inte så mycket en rätt om obligationer, som om ansvar, vilket i den tidigaste romerska rätten yttrade sig som enrätt till hämnd. Under den arkaiska perioden (ungefär 700-talet till 200-talet f kr) fanns det ingen central statlig maktapparat som var tillräckligt stark för att upprätthålla rätt och ordning. Alla ”privaträttsliga” exekutiva och disciplinära åtgärder var därför decentraliserade till familjerna (familiae),234 vilka sorterade under klanerna och var den centrala organisatoriska enheten såväl i rättsligt som i allmänt samhälleligt hänseende. Obligationsrätten bestod från början huvudsakligen av något som med nutida nomenklatur skulle kunna kallas ansvarsrätt. (Att försöka dela in denna i en straff- och en skadeståndsdel blir alltför artificiellt för att vara meningsfullt, och romarna gjorde det i vart fall inte.)235 Familjefadern, paterfamilias, var det centrala ”rättssubjektet” i tidens rätt. Han hade ett slags husbondeherravälde (patria potestas) över familjens andra medlemmar,236 och det var bara familjetredjemansavtalets tidiga historia 233 Denna legend är inte helt sannolik. Den överensstämmer inte heller alldeles väl med arkeologiska fynd (jfr därom Tellegen-Couperus, A Short History of Roman Law s 5; Martin, Ancient Rome: From Romulus to Justinian s 1 f och s 41 ff). Det är dock en bra historia, som man också kan se spår av den i den rättsliga romanistiken, jfr t ex Jolowicz & Nicholas, Historical Introduction to the Study of Roman Law s 1 ff; Mousourakis, Fundamentals of Roman Private Law s 2 ff, samt möjligen Zimmermann, The Law of Obligations s 1 f och Kaser & Knütel, Romersk privaträtt s 24 f m hänv. Något liknande förmedlas också i Justinianus Digesta, i de inledande kommentarerna innan bok 1, specifikt om grunden för Digestas sammansättning (De conceptione digestorum), där det finns en passage som i Watsons (ed) engelska översättning lyder: ”1. Whereas, then, nothing in any sphere is found so worthy of study as the authority of law, which sets in good order affairs both divine and human and casts out all injustice, yet we have found the whole extent of our laws which has come down from the foundation of Rome and the days of Romulus to be so confused that it extends to an inordinate length and is beyond the comprehension of any human nature.” (latin: ”1. Cum itaque nihil tam studiosum in omnibus rebus inuenitur quam legum auctoritas, quae et diuinas et humanas res bene disponit et omnem iniquitatem expellit, repperimus autem omnem legum tramitem, qui ab urbe Roma condita et Romuleis descendit temporibus, ita esse confusum, ut in infinitum extendatur et nullius humanae naturae capacitate concludatur”.) 234 Zimmermann, The Law of Obligations s 2; Jolowicz &Nicholas, Historical Introduction to the Study of Roman Law s. 160. Jfr Levy, West Roman Vulgar Law: The Law of Property s. 211 f med not 48. 235 Jfr Wieacker, A History of Private Law in Europe s 100: ”Criminal law first took shape as an independent subject in the late middle ages”. 236 Jfr Mousourakis, Fundamentals of Roman Private Law s 3, s 17 f ochs88 ff; Kaser & Knü-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=