oskar mossberg Här ska vi kortfattat uppehålla oss vid (i) och (ii).Det senare tankegodset (iii) ska endast kort nämnas. Vi tar det i nummerordning, och börjar alltså med en allmän teckning av obligationsrättens historia – sådan den kan framställas, och har framställts, i syfte att underbygga moderna påståenden om avtalsverkningarnas subjektiva begränsningar. Vår obligationsrätt finner alltså sitt ursprung i antikens rom, sägs det.232 (Det är förstås ett problematiskt påstående, så tillvida att det bygger på ett antal ganska komplexa antaganden och potentiellt problematiska premisser, men här ska vi återge en historia, så bortse nu det.) I tidernas begynnelse(!) – det vill säga 753 f kr, när Romulus och den snart brödramördade Remus enligt legenden ska ha grundat Rom, och klaner 101 231 Jfr t ex i not 229 ovan. 232 Sägs det, antyds det eller underförstås det, borde man kan kanske sägas, då det bättre svarar mot de olika former i vilka vårt romerskrättsliga ursprung tycks förekomma i källorna. Jfr, t ex, i alfabetisk ordning:Adlercreutz, Gorton & Lindell-Frantz,Avtalsrätt I 14 uppl s. 168; Agell, Säljarens ansvar för faktiska fel enligt jordabalken och köplagen, SvJT 1972 s. 721 ff på s 737; Dotevall, Ekvivalensprincipen och jämkning av långvariga avtal, SvJT2002 s 441 ff, ssk446 f; Dotevall, Fullmakt och immateriella tjänster s. 33; Grönfors, Avtal och association s 21 f; Grönfors, Avtalsgrundande rättsfakta s. 81 (2013: 129 f); Grönfors Ställningsfullmakt och bulvanskap s. 75; Göranson, Återvinning utom konkurs s. 47 ff; Göranson, Traditionsprincipen s. 37 ff; Hansson, Kollektivavtalsrätten s. 40 ff och s. 67 m not 175; Hellner, Skadestånd för avsaknad av kärnegenskap, JT1989/90 s. 98 ff, på s. 100; Håstad, Tjänster utan uppdrag s. 9 f; Ingvarsson Ogiltighet och rättsföljd s. 30 (med motivering till hänv t romersk rätt, se även s. 38, 105 not 74, 113 och 147 not 77); Ingvarsson, Condictio indebiti s 9 ff (som dock intar en problematiserande hållning); Johansson, Direktkrav i senare tids rättstillämpning, Fs Håstad s 291; Karlgren, Avtalsrättsliga spörsmål s 99 ff not 32 (på s 100); Lehrberg, Förutsättningsläran s 33; Lindskog, Kvittning 3 uppl s 46 f; Lindskog, Betalning 2 uppl s 60 f, 129, 147 m not 449, och 819 f m not 3005; Lindskog, Lagen om handelsbolag och enkla bolag 2 uppl s 22 f; Munukka, Kontraktuell lojalitetsplikt, s 17 ff (under rubriken: ”Grekisk filosofi och romersk rätt”, mina kurs); Samuelsson, J, Avtalsrätt vid historiens slut, JT 2016/17 s 643 ff, t ex s 646; Söderlund,Konkursrätten s93 ff; Walin & Ingvarsson, Borgen och tredjemanspant s 198. Jfr även en del av källorna i not 233 ovan. Exemplen kan helt säkert mångfaldigas, särskilt om man hänvisar även till äldre källor. Här tjänar exemplen dock bara till att belägga att det finns en vedertagen bild av vad som är vår (rätts)historia och att denna börjar i romarriket. De angivna referenserna torde vara tillfyllest, som belägg för det. En del senare idéhistoriskt tankegods som betonar individuell autonomi, personers vilja som rättsgrundande moment och som framställer principen om avtalsverkningarnas begränsning som en logiskt nödvändig (rationell, i rationalistisk mening) följd av dessa.231 (iii) Obligationsrättens historia, as the story goes 2.2.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=