Tack vare några stora intervjuundersökningar som genomfördes på regeringens uppdrag-finns en unik möjlighet att ta del av vad samerna ansåg om olika frågor inom renskötseln. Undersökningen omfattade samer i Sverige från Idre i söder till Treriksröset i norr. Intervjuarna följde ett frågeformulär med drygt frågor. Flera av dessa frågor gällde relationen till de bofasta. Samerna skulle bl. a. redogöra för var skador på hö var vanligast förekommande, om hägnader skyddade hässjorna. De skulle också tala om var den största oviljan mötte från böndernas sida.83 Först kan konstateras att intervjuerna tydligt gav vid handen att vinterbeten på norskt område var mycket vanliga i södra renskötselområdet upp till ungefär Hotagen i norra Jämtland. Den gränsstängning som blev följden av unionsupplösningen och års renbeteskonvention har därför varit ett svårt avbräck för samerna och ökat trycket på de svenska vinterbetesmarkerna. Det framgår av intervjuerna att det fortfarande rådde stor förvirring kring frågan om hägnadsskyldigheten. Ordningsmannen Olof Liljedahl i Åre-Storsjö lappby berättade exempelvis att skador var vanliga på Funäsdalsböndernas fäbodar söder om Ljusnan och i Tänndalen, Malmagen, Särvsjön, Henvålen och Kläppen. Vårskador är omöjliga att undvika, säger han, höstskador möjliga. Stängselskyldighet kring ängar, fäbodar och hässjor skulle hjälpa. Sedan kommer han med den uppseendeväckande upplysningen att lapparna betalar bönderna varje år för stängning av hässjor och stackar. Priset kunde variera mellan . kr och . kr. per stack. Kanske förekom sådant även på andra håll. En sagesman i Frostvikens lappby menade att bönderna borde åläggas att själva se om sitt foder. Nu var det oftast samerna som fick göra det. V Intervjuer med samerna 83 Intervjuprotokollen ingår i kommittéarkiv YK 5441 (RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=