Det fanns ett uppenbart behov av att samla de olika bestämmelserna rörande renskötseln i en lag som togs in i en lagbok som var tillgänglig för domarna när dom skulle fällas. Lagstiftningsarbetet kan sägas ha tagit sin början i och med avvittringsstadgan för Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker antogs .71 I dess § stadgades att lapparna även efter avvittringen skulle vara “såsom hittills, berättigade att för renhjordarna begagna all skogsmark inom lappmarkernas nuwarande område, dock å enskildes skogar inom de till odling tjenliga delarna af landet endast wintertiden,” Med sistnämnda formulering avsågs områdena utanför den odlingsgräns som då endast var provisoriskt fastställd. För skogssamernas del lade man till, att de renbetesland som låg nedanför denna gräns skulle få användas även under andra årstider så länge det behövdes. I Kungl. Maj:ts proposition i frågan omnämns inte hägnadskungörelsen på annat sätt än att förordningarna den maj och den mars tas som belägg för hur Kungl. Maj:t genom åren velat skydda den nomadiska näringen från att skadas av jordbrukets expansion.72 I riksdagsdebatten nämndes hägnadskungörelsen endast i förbigående.73 Ett resultat av avvittringsstadga tycks dock ha blivit att hägnadskungörelsen endast ansågs gälla inom lappmarkerna och några mindre områden i Jämtlands län. Kungl. Maj:t tillsatte den juni en kommitté med uppgift att genomgripande utreda förhållandet mellan de svenska lapparna och landets bofasta befolkning samt att utarbeta förslag till lagbestämmelser på området. Tillsättningen hade till en viss del sin bakgrund i års avvittringsstadga. Den framskyndades också av förhandlingarna med Norge om en internationell lag rörande den gränsöver- IV Den första renbeteslagen 71 SFS 1873:26. 72 Riksdagen. Kungl. Majt:s proposition nr. 4 1873, s. 10. 73 Riksdagen 1873, AK II, s. 223 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=