Kanske berodde det på att kungörelseväsendet på det nationella planet blev mer heltäckande genom tillkomsten av Svensk Författningssamling . Med tanke på distributionsmetoden är det kanske inte så märkligt att kungörelser försvann eller föll i glömska, på det sätt som skedde flera gånger med hägnadskungörelsen. Inte ens ansvariga myndigheter tycks ha haft full överblick över vilka förordningar som gällde. Petrus Laestadius pekar i sin Journal på hur okända lappmarksförfattningarna ofta var ute i bygderna, ibland t o m hos myndighetspersoner.67 Gustaf von Düben tog i sitt stora verkOm Lappland och lapparne - företrädesvis de svenske från år just hägnadsförordningarna som exempel på hur godtycklig lagstiftningen och rättstillämpningen om samiska frågor var.68 En närstudie i domböckerna ger belägg för detta. Att gå igenom stora mängder domböcker för att ta reda på hur hägnadskungörelserna tillämpades är en omöjlig uppgift för en enskild forskare. K.B.Wikströms avskrifter av domar rörande lappskattelanden ger dock en möjlighet att relativt snabbt finna några belysande exempel.69 Gruvfogden Anders Åström biträdd av kommissionslantmätaren Carl Reinhold Montell hade instämt ett par samer till vintertinget i Gällivare för att deras renar genom tramp och bete förstört sju renlass (obs! måttenheten) hö. De svarande företräddes av landsfiskalen Carl Gustaf Björk som hänvisade till KB:s i Västerbottens län (som då innefattade nuvarande Norrbottens län) kungörelse den oktober . Landsfiskalen medförde kyrkoherdens i socknen intyg Hägnadskungörelsen i praktiken 67 Petrus Laestadius 1833, s. 441 ff. 68 Gustaf von Düben 1873, s.466 ff. 69 Följande domar har granskats dels i K.B. Wiklunds avskriftssamling (RA) och kontrollerats i de renoverade domböckerna: Enontekis 1807 § 36, Gällivare 1813 § 33, Enontekis 1817 § 4, Jokkmokk 1827 § 33, Gällivare 1828 §§ 25,26, Jukkasjärvi 1829 § 41, Jukkasjärvi 1830 § 13, Åsele 1840 §16, Gällivare 1844 § 60.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=