undersökningsområde är södra Sverige. Förhållandena i norra Sverige var annorlunda. Norrland fick egna tryckerier först ett gott stycke in på -talet och befolkningstätheten var så låg att Kungl. Maj:t inte verkar ha tyckt det vara pengarna värt att trycka kungörelser som bara avsåg denna landsdel. Inte sällan skedde spridningen i form av skrivelser till något av kollegierna, oftast Kammarkollegium, som fick i uppdrag att vidarebefordra dem till länsstyrelserna, eller till domkapitlet om det gällde kyrkliga frågor. Besluten kunde emellertid också meddelas direkt till dessa regionala myndigheter. Där gjorde man avskrifter som sändes vidare till nästa instans i den statliga hierarkin, d.v.s kronofogdarna respektive prostarna. Den vanliga ordningen var att länsstyrelsen antingen gjorde en avskrift av en kunglig skrivelse eller – vilket var vanligare - omformade den till en “allmän kungörelse”, d.v.s. en länskungörelse, genom att inarbeta den kungliga ordalydelsen i en egen text. Sådana kungörelser, liksom länsstyrelsens egna, skrevs alltid för hand och skickades ut till kronofogdarna för vidarebefordran till fögderiets kyrkor. Där skulle de enligt kyrkolagen läsas upp från predikstolarna. Att så skett skulle vidimeras genom en signatur på kungörelsen. Upplästa kungörelser skulle sedan sparas och förvaras i kyrkan. Ibland, när en fråga var av särskild rättslig betydelse, kunde länsstyrelsen begära att kronofogden skickade in skriftliga intyg från prästerna i fögderiet om kungörandet från predikstolen.63 Som Elisabeth Reuterswärd visat var kyrkorna statsmaktens viktigaste fora för spridning av information och propaganda.64 Tack vare föreskrifterna att kungörelserna skulle sparas i kyrkorna har man där skapat samlingar av förordningar som var mer kompletta än dem man hade vid lappmarkernas domstolar. Där saknades riktiga tingshus där förordningarna kunde förvaras och häradshövdingen var kringresande. Till sin hjälp vid domstolsförhandlingarna verkar han främst 63 Länskungörelse den 7 maj 1842 med förteckning över åboer på hemman, nybyggen och torp som länsstyrelsen ämnade godkänna. Lycksele kyrkoarkiv J:15 (HLA). 64 Reuterswärd 2001, s. 54 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=