det oftast var frågan om. Strindlund ville i stället att det skulle fastställas vissa gränser vilka lapparna förbjöds att överskrida. Den fortsatta behandlingen av ärendet blev både lång och omständlig med många återremisser. Framför allt handlade den om avvittringen, frågan om en gränsdragning för samerna och avsättningen av särskilda “vinterstamhåll” från vilka lapparna inte kunde utestängas. Beträffande hägnadsskyldigheten tillstyrkte riksdagen att besvärsoch ekonomiutskottets förslag att års beslut om hägnadsskyldighet i Västerbottens län skulle utvidgas till att gälla även övriga län i Norrland. Man hade tydligen inte lagt märke till att den faktiskt redan gällde Norrbottens län. Ärendet behandlades av statsrådet den mars . Kungl. Maj:t nonchalerade fullkomligt landshövdingens i Norrbottens län synpunkter och beslutade i enlighet med ständernas förslag att års förordning skulle gälla “lappmarkerna” inte bara i Västerbottens län utan också i Norrbottens och Jämtlands län. Kammarkollegiet ålades att se till att berörda länsstyrelser kungjorde detta i sina respektive län. Ärendet kom emellertid på regeringens bord ytterligare en gång. Det berodde främst på Ständernas behandling av frågan. Den juni fastställde Kungl. Maj:t slutgiltigt att och års beslut gällde.54 Vid senare referenser till frågan kunde alla tre resolutionsdatumen åberopas. Frågan om hägnadsskyldigheten var emellertid inte avklarad en gång för alla i och med detta. Den december utfärdade Kungl. Maj:t en förordning om ägors fredande från skada genom annans “hemdjur”. Häradshövdingen i Norrbottens norra domsaga meddelade i skrivelse till Justitiedepartementet att nybyggarna i hans domsaga tagit detta till intäkt för att inte inhägna sina hässjor. Den nya för- Är renen ett hemdjur? 54 Kammarexpeditionen, Statsrådsprotokoll den 26 mars 1831 § 12 (vol. A I:39) samt 1833 (vol. A I:46), Allmänna beredningens protokoll den 17 juni 1833§ 6 och protokoll i Statsrådet samma år den 29 juni 5 §, 6 mom. (RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=