kommit i förgätenhet”. Han påminner om att förordningen fortfarande gäller och att den förordning han nu utfärdade åter årligen skulle uppläsas i kyrkorna i lappmarken och de till denna gränsande socknarna.48 Det är förmodligen års förnyade kungörelse som nybyggarna klagar över i sin “böneskrift” . Denna remitterades av Kungl. Maj:t till Kammarkollegium som naturligt nog vidhöll att års kungörelse (fastställd av Kammarkollegium) fortfarande gällde och påpekade att länsstyrelsen i Västerbottens län understrukit detta i en förnyad länskungörelse år . Länsstyrelsen gjorde i sitt remissvar till Kammarkollegium endast det påpekandet att kungörelsen avsåg vinterhalvåret och inte sommarhalvåret. Kammarkollegium föreslog att det tillägget skulle göras att lapparna borde åläggas att hålla noggrann tillsyn med renarna. Kammarkollegiets ståndpunkt gillades av Kungl. Maj:t vid statsråd den april , vilket meddelades i kungligt brev den maj . Brevet trycktes inte, men på vanligt sätt fick länsstyrelsen i uppdrag att offentliggöra detsamma i länet på lämpligt sätt.49 Norrbottens län bildades genom en delning av Västerbottens län. En ny aktör med delvis andra uppfattningar kom till. Efter klagomål från nybyggare i Vittangi och Lainio byar i Jukkasjärvi socken utfärdade den nytillträdde landshövdingen Pehr Adolph Ekorn en länskungörelse daterad den september . I denna förbjöds lapparna, eftersom hässjorna inte kunde skyddas genom hägnader, “att upresa sina Kåtor och med sina Renar vistas närmare än en mil ifrån Nybyggarnes byar, och att de icke i början af vintern, då de komma ifrån Fjällen, och flytta förbi någon slått, att de icke då stanna nära Självsvåldiga landshövdingar 48 Beslutet upplästes i kyrkan som handskriven länskungörelse daterad den 8 juni 1825. Lycksele kyrkoarkiv J:11 (HLA). Avskrift i Kammarkollegiets skrivelse till Kungl. Maj:t 29 september 1825 (RA). 49 Kungl. Maj:ts kansli A I:23. Statsrådsprotokoll den 26 april 1825 § 8 (RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=