bok Samer nolaskogs har Christer Westerdahl rekonstruerat lappskattelanden i Åsele lappmark och visat att de i mitten av -talet var helt försvunna.15 I många fall hade skogssamer i stället registrerat sig som nybyggare och övergått till ett slags halvnomadiskt jordbruk och på så vis försökt anpassa sig till utvecklingen. Lars Larssons företrädare var just en sådan. Samma utveckling ägde rum i Lycksele lappmark. Hur långt denna process gått i Åsele lappmark när brevet skrevs är svårt att exakt veta. Brevet ger dock vissa hållpunkter. I hela Åsele lappmark fanns vid den tiden endast lappskatteland. Ett av de upphörda var Gafsele. På det fanns nu nybyggen. Ett annat lappskatteland var Lomsjö, som “inlösts af Lomsjö åboer”. Där fanns skattlagda nybyggen. I fjällförsamlingen Vilhelmina hade avlappskatteland blivit nyss skattlagda och ännu inte skattlagda nybyggen, sammanlagt alltså . Kolonisationen av södra Lapplands skogsbygder hade utan tvekan hunnit mycket långt redan . Brevskrivaren framställer saken som om de samiska flyttningarna först på senare tid börjat drabba nybyggarnas marker. De skulle tidigare ha hållit sig borta från bebyggda områden och tagit sig fram på avlägsna stråk inne i skogarna. Särskilt långt tidsperspektiv hade han dock inte eftersom de bygder han talar om koloniserades sent. Det är emellertid ett genom historien ständigt återkommande fenomen att förhållandena inom renskötseln sägs ha varit bättre förr, detta oavsett vilken kunskap man hade om den saken. Ändå kan det kanske finnas någon grund för brevskrivarens uppfattningar om utvecklingen. Skogslandet var i äldre tid upptaget av stora skatteland ägda av skogssamer. Dessa låg sida vid sida och täckte även skogsområdena mellan de stora älvarna. Den samiska närvaron blev på det viset mera jämnt spridd. Under - och -talen 15 Christer Westerdahl 1986, s. 89.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=