omgivningens brist på förståelse för renskötselns möjligheter och behov. VI. Sammanfattning. Man överraskas onekligen av fränheten i års “böneskrift” och man undrar naturligtvis vad den står för och vilka som egentligen står bakom den. Några fullmakter föreligger inte och några spår av ett sammanträde där nybyggaren Lars Larsson fick sitt uppdrag har inte påträffats. Däremot finns det i O.P. Petterssons fyrbandsverk Gamla byar i Vilhelmina värdefulla uppgifter om vem denne man var.2 Nybygget Stensele anlades av skattelappen Nils Karlsson på Allblosele lappskatteland. Det var enligt syneprotokollet dåliga marker. Under de följande åren uppstod många förvecklingar när Nils Karlsson överlät nybygget på en son och en måg. När den ene av dem dog överlät förmyndaren för hans barn nybygget på arrende till Lars Larsson och hans hustru Appolonia Matsdotter. Det såldes till Lars Larsson. I det sammanhanget hölls av- och tillträdessyn. Den visade enligt O.P. Pettersson att Lars och Applonia var “människor av ovanligt mått, då de under en tid av elva år hade hunnit med att sätta hemmanet i så gott stånd”. Det tragiska hade bara inträffat att Lars Larsson under tiden blivit sinnessjuk och nybygget gick snart ur hans och hustruns ägo. Man kan ställa sig frågan hur denne man kunnat skaffa sig en sådan ställning att han år kunde presentera sig som företrädare för alla nybyggare i de västerbottniska lappmarkerna. Ensam har han knappast varit. Av brevet framgår att han haft hjälp av en man vid namn Mathias Åberg i Åsele att författa en promemoria mot hägnadsföreskrifterna som bifogats skrivelsen. Den hade “på begäran” uppsatts i sammandrag av kanslisten Gustaf Brandel vid Ecklesiastikexpeditionen vid Kungl. Majt:s kansli. Att Lars Larsson haft kontakter vida omkring framgår också av att han som bilaga till brevet har en sam- 2 Olof Petter Pettersson 1982 s. 253 ff. I Nybyggarnas värld
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=