bäck konstruerade en historia som bekräftade den “allmänna” uppfattningen att jorden i Lappmarken var kronans. Därför kunde skogsordningen från användas som bevis utan att någon mer ingående forskning efterfrågades. Kuylenstiernas och Holmbäcks tolkning av års skogsordning kan betecknas som en fri konstruktion. Den historiska utredning som genomförts här leder till en slutsats som kan sammanfattas med Gerhard Hafströms ord om att varken motiven till eller ordalydelsen av års skogsordning “är användbar såsom rättsgrund för att Lappland skulle ha blivit konungens och kronans land”. Den “utgör grunden för avvittring för ett bestämt angivet ändamål, nämligen bergsbrukets behov av skog”.80 I slutet av-talet ansåg sig kronan ha rätt att avvittra skog till bruken, oberoende av om det gällde Lappmarken eller något annat område. Det kan ha funnits vissa planer på att göra det i Torne lappmark, eftersom skogsordningen lästes upp på tingen i Enontekis och Jukkasjärvi .81 Kengis bruk verkade längre ner i älvdalen och hade vissa intressen i Lappmarken. Men någon avvittring enligt års skogsordning genomfördes aldrig där. och att skattelanden aldrig varit annat än upplåtelser på kronomark. Riksdagen 1882. Bihang till protokoll, 2 saml. 2 avd. 1 band, s. 71 ff. 80 Hafström i Samernas Vita Bok 2, s. 238 f. 81 Korpijaakko-Labba 1994, s. 447.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=