sådana sammanhang kunde man också beskriva gränser tämligen noggrant i omtvistade områden. Dessutom menar hon att det krävdes en avvittring för att fastslå kronans äganderätt. Men i allmänhet uppgavs inga bestämda gränser för lappskattelanden. Korpijaakko-Labba skriver: “Man finner inte något fall i tingshandlingarna där gränserna för ett enstaka skatteland skulle ha uppräknats och stadfästs i sin helhet”.73 Detta är korrekt för den period som hon behandlar, d v s fram till ungefär . I sin slutsummering skriver hon dock att lappskattelanden “har varit exakt avgränsade till varandra”.74 Detta generella påstående motsäger vad hon skrivit tidigare i avhandlingen. Högsta domstolens referent i skattefjällsmålet var Bertil Bengtsson. Han uppmärksammade Korpijaakko-Labbas avhandling innan den översatts till svenska och skrev en artikel om den.75 Han underströk att HD inte tagit ställning till skattelandens kamerala jordnatur norr om Jämtland och menade att problemet hamnat i ett helt nytt läge efter Korpijaakko-Labbas avhandling. Om samer – lappbyar eller individer – i Lappmarken hade skattemannarätt till sina land vid -talets slut kan års påbud inte ha varit tillämpligt på dem.76 Bengtsson återkom med ungefär samma argument i artiklar och.77 Här kan man tala om två linjer i synen på den eventuella betydelsen av års skogsordning för samernas markrättigheter i Lappmarken. Den ena, som här kan få representeras av Gerhard Hafström, hävdar att års skogsordning inte gällde för Lappmarken överhuvud taget. Den andra, som vi kan kalla Korpijaakko-Labbas, utgår ifrån att skogsordningen gällde för Lappmarken i allmänhet, men inte för de lappskatteland som samer innehade med skattemannarätt. 73 A.a., s. 324. 74 A.a, s. 465 f. 75 Bengtsson 1990. 76 Bengtsson 1990, s. 138. 77 Bengtsson 1994, 2000. Bengtssons artikel 2000 föranledde ett inlägg från Mauritz Bäärnhielm (2000).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=