Några element i HD:s tolkning av års skogsordning bör framhävas: Detta bör innebära att HD avvisar Holmbäcks kategoriska påstående att varje möjlighet för samerna i Lappland att hävda en äganderätt till lappskattelanden “blev utesluten” genom års påbud.69 Forskningsläget förändrades i grunden när den finska rättshistorikern Kaisa Korpijaakko-Labba lade fram sin avhandling om samernas landrättigheter . Den översattes till svenska och gavs ut under titeln “Om samernas rättsliga ställning i Sverige-Finland”. Korpijaakko-Labbas slutsats är att samerna innehade lappskattelanden i svenska och finska Lappland med skattemannarätt. Därför kan inte års skogsordning ha gällt dem.70 I likhet med Holmbäck anser Korpijaakko-Labba att års skogsordning gällde i Lappmarken. Hon hänvisar till att den lästes upp vid tinget i Enontekis och i Jukkasjärvi .71 Men även om skogsordningen gav kronan äganderätten till Lappmarken i stort gällde den inte för lappskattelanden, menar hon.72 De var enskild egendom och kunde inte omfattas av ett påbud om allmänningar. Vid tvister hade häradsrätten bekräftat enskilda samers ensamrätt till landen. I . Kronan gör inga anspråk på fjällvidderna i skogsordningen. . Kronan kunde inte hävda någon äganderätt till områden som samerna innehade “med rättigheter motsvarande skattemannarätt”. . Samer i Norr- och Västerbotten behandlades ofta som likställda med skattebönder. 68 I andra avseenden anslöt sig HD till den tidens dominerande uppfattning, nämligen att Holmbäcks slutsatser var “väl underbyggda och till stora delar godtagbara även i dag”. A. a., s. 229. 69 Detta visade Gunnar Prawitz redan på 1960-talet. Han kunde belägga fall där både bördsrättsoch skattevraksinstitutet samt laga fasta i vissa fall tillämpats på lappskatteland. (1967, Lappskattelanden, s. 4, 10.) Därmed skulle de ha betraktats som skattejord. Men Prawitz slutsatser fick inget större genomslag. 70 Korpijaakko-Labba 1994, s. 447. 71 Korpijaakko-Labba 1994, s. 447 f. 72 A.a., s. 324. Ny forskning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=