ver om de genom förordningen “uttryckligen såsom krono förklarade skogarnas avvittring”.49 Enligt honom blev skogarna kronans i och med påbudet, oberoende om de hade avvittrats eller inte. Därmed hade en -årig rättshistoriker i sitt första större arbete växlat in tolkningen av års skogsordning på ett helt nytt spår. Före Kuylenstierna hade alla tolkat skogsordningen som enbart en avvittringsstadga som syftade till att reservera vissa skogsområden för brukens behov. Det hade aldrig föresvävat någon att några enstaka ord i den skulle ha gett kronan en “privaträttslig” äganderätt till enorma skogsområden. Kuylenstierna berör också Lappmarken, men i det sammanhanget nämner han inte års skogsordning. I Lappmarken stod inte bruksintresset i förgrunden.50 Där var kronans målsättning att uppmuntra nybyggesväsendet. Det var helt motsatt syftet med års skogsordning, som skulle reservera orörda skogar för brukens räkning. Även kronans eventuella äganderätt till vatten var aktuell i början av -talet. Åke Holmbäck (f. ) fick Jernkontorets uppdrag att utreda äganderätten till vatten, i synnerhet strömfall. Resultatet lades fram som en doktorsavhandling i rättshistoria .51 Holmbäck behandlade sedan häradsallmänningar i studier från och. Han ansågs därmed vara meriterad för att “under ledning av professor K. B. Wiklund” utreda lappskattelandens historia och fastighetsrättsliga ställning. Uppdraget gavs i ett kungligt brev juni , den färdiga utredningen är daterad maj . Själva arbetet pågick dock bara i sex månader.52 Utredningen omfattar sidor inklusive bilagor. K.B. Wiklund skrev själv åtta av sidorna och granskade utredningen innan den offent- Lappskattelanden utreds 49 A.a., s. 52. 50 Kuylenstierna 1916, s. 40. 51 Holmbäck 1914. 52 Utredningens arkiv, YK 140, RA.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=