Kronan ansåg sig ha äganderätten till marken eftersom den börjat registrera den som kronojord tidigare under -talet. Gustaf Lindes “Systematisk framställning af svenska kameral-lagfarenheten” från var ett av de statliga myndigheternas grundläggande referensverk. Där berörs års skogsordning, men endast som en avvittringsstadga. Enligt den skulle “landshöfdingarne låta pröfva hvars och ens rågång eller der den felades tillägga hvar och en så stort utrymme och så mycken skog, som funnes skäligt och till fullsatt hemman nödigt samt den öfriga skogen derifrån skilja ochafvittra[kurs. i orig.] såsom den der Kongl. Maj:t och kronan och ingen annan tillhörde. [...] De kronansålunda tillkomna [kurs. L. L.] skogsmarker skulle ställas till bergskollegii disposition ...”37 Att det var först efter avvittring som marken blev kronans var den gängse tolkningen vid denna tid. Det bekräftas av den utförliga översikt över den svenska skogslagstiftningens historia, som Skogsstyrelsen lät göra . Där nämns års skogsordning bara i förbigående som en avvittringsstadga föranledd av brukens skogsbehov.38 Förhållandet mellan kronojord och privatägda marker diskuterades intensivt under decennierna runt sekelskiftet . Debatten utlöstes av de stora skogsbolagens markaffärer i Norrland. Allt fler vände sig emot att bolagen förvärvat skog av bönder och nybyggare i en utsträckning som gjorde att hemmanen inte kunde bära sig på grund av skogsbrist. Även nyodling i skogsbygderna förhindrades av bolagens stora markförvärv. För att bringa reda i frågan tillsattes den så kallade Norrlandskommittén som presenterade omfattande utredningar -. Där nämndes års skogsordning bara i förbigående i en reservation och då enbart som en avvittringsstadga.39 Skogsordningen återuppväcks 37 Linde 1862, s. 125 f. 38 BiSOS Q 1870, s. 8. 39 Norrlandskommittén, betänkanden 1-5, 1904-1905. I sin reservation uppger Carl Lindhagen helt kort att “avvittringsverket instiftades genom förordningen 1683”, Del 1, s. 357.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=