www.olinfoundation.com nomrenskötselområdet utvecklades en rättslig praxis som var unik under 1700- och 1800-talet. De stora avstånden och bristen på lokala tjänstemän medförde att rättstillämpningen främst vilade på sedvanan. Skrivna lagar och stadgor gav lokala myndigheter stort tolkningsutrymme.Allmännakungörelservar inte sällan okända eller misstolkade på grund av att de inte var tryckta. Det innebär att man sällan kan dra några vidlyftiga generella slutsatser av enstaka formuleringar i lagar och förordningar. I “Mark och rätt i Sameland” redovisar Lennart LundmarkochLarsRumarnågra av exemplen på det röriga rättsläget angående renskötselområdet. Kronans anspråk på att äga Lappmarken med stöd av 1683 års skogsordning vilar enbart på några anmärkningar av två unga jurister i början av1900-talet. Stadgornaomskyddet av nybyggarnas höhässjor fastställdes, glömdes bort, återuppväcktes, feltolkades och ändrades i ett kaotiskt mönster som aldrig kunde överblickas avvare sigmyndigheter, samer eller nybyggare. Jordböckerna för Lappmarken följde aldrig de allmänna föreskrifterna för jordeboksföring. Den rättsliga och administrativa hanteringen av samernas lappskatteland var högst godtyckligunder 1800-talet.De renskötande samernas jaktoch fiskerätt enligt 1886 års lag blev inte verklighet i Lappmarken förrän på 1920-talet. Uppfattningen om rätten till renbete i Jämtlands länvarieradekraftigt mellan olika myndigheter och tidsskeden. I
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=