Föreliggande artikel har försökt redogöra för hur man från olika sidor såg på frågan om utsträckningen av jämtlandssamernas sedvanemarker under decennierna omkring sekelskiftet . Den berör frågor som behandlades vid hovrättsförhandlingarna om sedvanerätten i Härjedalen, men tar inte ställning domstolens utslag, som grundar sig på juridiska överväganden som jag har svårt att bedöma. Inte heller har jag haft tidsmässig möjlighet att tränga in i den detaljerade topografiska dokumentation som legat till grund för domen. Syftet har främst varit att studera hur lagstiftaren sett på sedvanerätten i Jämtlands län under den tid då de tre första renbeteslagarna tog form. Det som kommit fram är att renbetesfjällen inte ansågs utgöra någon gräns för samernas vinterbeten och att tanken att samerna måste köpa sin rätt till renbeten genom avtal med markägarna förkastades. Avslutning Mark och rätt i Sameland
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=