renskötsel, av vilken åtminstone under senare år knappast någon olägenhet yppats, beröres – om än i jämförelsevis ringa grad – jämväl detta län av ifrågavarande lagstiftningsförslag”. Länsstyrelsen i Gävleborgs län var däremot tveksam till att förslaget berörde länet. Man hade inte sett renar där på flera decennier. Dess motsvarighet i Kopparbergs län sände bara över svaren från Särna och Idre kommuner. Den förstnämnda tyckte att samerna tilldelades för många förmåner och den senare menade att det inte fanns några samer i socknen. I Jämtlands län hade principiella erinringar framförts av Åre, Hede och Tännäs kommuner, “medan”, som departementschefen skriver, “det stora antalet hörda kommuner i övrigt, bland vilka ett flertal på grund av sitt utsatta läge haft särskild anledning att uppmärksamma frågan, densamma (utredningen) icke givit anledning till särskilda uttalanden”. De tre protesterande kommunerna efterlyste ett närmare fastställande av sedvanerättens geografiska gränser samt ett uttryckligt förbud för samer att ha renar på enskild mark. Beträffande det förstnämnda kravet anförde departementschefen att de omfattande utredningar som gjorts, såväl av denna kommitté som av tidigare utredningar, visade att någon definitiv gräns för vinterbetena praktiskt taget inte låter sig fastställa, annat än i södra Norrbotten och Västerbottens och Västernorrlands län där Bottenhavet utgjorde en yttersta gräns. I sådana områden där gränsen var flytande återstod ingen annan utväg än att låta tvistiga fall avgöras av domstol. Med skärpa vände sig departementschefen mot yrkandet “från vissa håll”, att samers vistelse med sina renar på enskild mark skulle göras beroende av markägarens medgivande. Ett sådant yrkande syftade direkt mot ett upphävande av “lapparnas historiskt grundade och av statsmakterna erkända rättigheter. Det måste tillbakavisas även på den grund att fastigheterna, redan då de övergingo i enskild ägo, voro belastade med ifrågavarande servitut till lapparnas förmån”.40 40 Riksdagen 1928. 1 saml. 6 band. Prop. 43, departementschefens yttrande på s. 71.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=