och bara talade om att det avvittrade landet ansågs kunna försörja ett visst antal samer (t.ex. Blåsjöfjäll). Att beslutsfattarna inte alltid hade renskötselns speciella villkor klara för sig framgår av ett avvittringsprotokoll för Skärvaxdalen och Ljungrisfjället inom Storsjö kapell. Därvarande skogar räckte enligt protokollet inte till som vinterbetesmark, men förrättningsmännen hänvisade till att samerna hade tillgång till Särvfjället i Hede socken. Det området fick dock tas i anspråk tidigast den januari, tydligen oberoende av årets väderleksförhållanden.3 En så stram tidtabell följer ett halvvilt djur som renen knappast. Kommer den inte åt sitt bete och svält hotar kan ingen avhålla den från att söka sig till områden där bete finns. Vad avvittringstjänstemännen tänkt göra med de samer som hade otillräckliga vinterbeten framgår inte av protokollen på annat sätt än att man sänkte den ränta som de drabbade samerna skulle betala för sina renbetesfjäll. Men renen lever som bekant inte av pengar och problemet måste på något sätt ha lösts utanför de berörda renbetesfjällen. Avvittringen av renbetesfjällen genomfördes på -talet och i början på -talet. Mycket snart framfördes allvarlig kritik mot den. Den förste skarpe kritikern var avvittringslantmätaren A.F. Rennerfeldt, som i en promemoria rörande förhållandena i Frostvikens socken upprört beskrev hur illa behandlade samerna hade blivit. Han underströk särskilt att de områden som tilldelats samerna vid avvittringen var både otjänliga och otillräckliga till vinterbeten. För att rädda sig undan svält måste lapparna ofta förhandla med de bönder som nu var ägare till stora statliga marker, där samerna tidi- 3 En samling avskrifter av avvittringsresolutioner från 1840- och 50-talen ingår i Renbetesdelegerades 1913 arkiv vol. 19 (RA). Originalen finns hos Lantmäteriverket och på landsarkivet i Östersund (ÖLA). Jägmästare Tigerhjelms m. fl. besiktningsprotokoll på skattefjällen i södra Jämtland och Härjedalen 1879-1880 utgör en intressant granskning av avvittringsbesluten och deras verklighetsförankring. Besiktningsmännen kom bl.a. fram till att Särvfjället, som i vissa handlingar utpekats som tillräckligt vinterbetesområde för samerna i vissa skattefjäll, var helt otillräckligt för detta ändamål. Protokollen ingår i Justitiedepartementets konseljakt den 4 juni 1886, nr. 15 (RA).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=